Lycka till alla triathleter!

Till alla er som ska köra Kalmar i helgen, kort som lång:
Stort lycka till!

Lite inspiration (läs: klyschbingo)

Simning och reflektioner

Det som gör triathlon så bra är att, trots att man är skadad, brukar det alltid finnas minst en gren att träna. I går var jag således och simmade - i bassäng. Inomhus mitt i sommaren. Bassängträning ger mycket effektivare simträning och större möjlighet till teknikträning osv, så man bör egentligen fortsätta med den träningen även sommartid. Dessutom lite mer tillgängligt och praktiskt än att ta sig till en sjö och krångla på sig våtdräkt. Klubben har hyrda banor på Eriksdalsbadet 2 dagar/vecka även under sommaren, vilket är riktigt bra.

Hursomhelst så har jag ju bara simmat 2 ggr sedan kraschen och det har varit utomhus. Så det här var väl mer eller mindre första ordentliga simpasset. Eftersom halva klubben redan åkt till Kalmar för acklimatisering till Småländska förhållanden, var det gott om plats. Delade bana med 2 personer. Körde insim, teknik och första huvudserien + mer teknik, sen avbad. Huvudserie: 8x100 m, aerob tröskel. Jag körde dock en bit under tröskeln, låg runt 1.50/100 m. Funkade ok. Skönt att simma. Axeln bråkade lite, men det gör den ibland när jag inte simmat på ett tag. Hög tid att återinföra rotatorcuffträning till träningsrutinen (varför "glömmer" man alltid bort rehabträningen när man inte har ont?).

I kväll packar jag för att åka till Kalmar i morgon - utan att tävla. Känns helskumt. En fördel är ju iaf att packningen gick från gigantisk till minimal ;) Det är tråkigt som fan att inte tävla, men det känns mer och mer som ett korrekt beslut. Har fortfarande ont i knät vid vanligt promenerande och vem vet vad en tävling skulle kunna ställa till med? Jag ställer hellre in än chansar. Det är ju inte precis som att jag skulle ha vunnit ändå. Jag VÄGRAR bli en sån som kör på trots skador, som får långdragna problem som aldrig får en chans att läka ut helt och därför hela tiden bara kan prestera halvdant. Då försvinner ju hela glädjen. Att tävla trots skador är inte imponerande - det är korkat.

Nej, nu måste jag blicka framåt och acceptera att det blir en nystart. Jag ska bygga upp kroppen igen och komma tillbaka nästa säsong - starkare och snabbare än någonsin! Det blir simning, styrketräning och yoga för hela slanten en tid framöver. Ska prata med sjukgymnasterna på jobbet om knät, så att jag inte gör nåt dumt när jag drar igång.

Bild från Kalmar triathlon

Men först - Kalmar!

Mitt uppdrag som hejaklacksledare på främre raden skall utföras! Och just det ska bli sjukt roligt. Ser fram emot en fantastisk triathlonhelg och att få bevittna många strålande prestationer.

Ses vi där?

Två steg fram, ett steg bak

För att citera Tolkias kommentar:

"Doin' the rehab walk of life. Två steg fram och ett tillbaka."

Precis så är det. Man tror att man är på rätt väg och så - pang - är man tillbaka.

Jag har fortfarande ont i knät (doh!). Det gör ont när jag går. Vågar inte ens gå på yoga, det är så många positoner där man står med böjt knä.

Så det är väl bara att inse att det enda jag kommer att ägna mig åt i Kalmar är att agera hejaklack. Visserligen är det huvudsyftet med att åka dit, men sprinten i Kalmar var faktiskt förra årets roligaste tävling. Det känns inte alls lika kul att åka dit nu när jag inte kommer kunna delta. Och en jävla massa krångel har det varit att få dit cykel och allt. Snälla Emma har kört ner den åt mig och nu verkar det vara helt i onödan. Well, jag kunde ju inte veta att knät skulle totalhaverera dagarna innan. Ingenting har indikerat på det, tvärtom har det ju känts bättre hela tiden - tills i går. Och jag är inte dummare än att jag fattar att man inte kan förvänta sig att tävlingstempo ska fungera om 3 dagar, oavsett hur det känns i morgon eller övermorgon, så jag ställer in.

Säsongen 2010 ser riktigt jävla dyster ut.

Bakslag

Man ska inte ropa hej... Vaknade med ont i knät. Gick till jobbet med ont i knät. Jobbade med ont i knät. Gick hem från jobbet med ont i knät. Har fortfarande ont i knät. Jävla skit.

Första milen sen kraschen

Tog en löptur på eftermiddagen och för en gångs skulle kändes det inte som att springa i sirap! Tvärtom kändes kroppen ganska lätt. Tog det dock lugnt, så jag vet ju inte hur det hade känts om jag hade försökt trycka på. Hursomhelst blev det första löppasset över milen sen kraschen och det är väl värt att notera, tycker jag. Knäna gnällde dock lite mot slutet, så jag får nog vara försiktig med ökningarna i fortsättningen.

Sprang i mina extremt färgglada Tri Noosa och kan konstatera att jag får lite skav av dem på ena hälen, trots strumpor. Får se vilka skor jag väljer tills på fredag. Skav får man ju alltid när man springer barfota i skorna, men det finns ju grader. Då är det iofs bara 5 km, vi får se. När jag kom in var det mörkt i hallen och då såg jag att Asics-ränderna på skorna är självlysande! Haha, priceless!

Mina färgglada skor


Dagens träning
Simning 1330 m, 28 min
Löpning 10,31 km
1:00:31, 5:45/km
HR 158/169

Jag har bestämt mig! Eller nja... nästan iaf.

Jag har, efter noggrannt övervägande bestämt mig för att ställa in mitt deltagande i sprint-SM. Man kan tävla bara för att det är kul och försöka sänka prestationskraven, men just SM känns lite overkill när man är helt ur form. Där vill man ju gärna kunna prestera lite och kvalitén på resultaten är något högre där än på andra tävlingar, såklart. Så kul är det faktiskt inte att komma sist.

Förra året gick det åt skogen i SM, men det berodde främst på att vi råkade köra fel på vägen dit och kom fram med bara några min marginal till start. Det resulterade i att vi fick toksprinta till starten och hoppa i vattnet direkt. Inte helt opti kanske. Som tur var var dte våtdräktsförbud, annars hade vi fått köra utan i vilket fall. Dessutom ramlade jag på löpningen(!). Vi vann iaf utmärkelsen "Årets värsting" på SCT-galan för bedriften :D Så kan det gå. Stafetten dagen efter gick betydligt bättre för min del. Det kanske var därför jag blev dopingtestad? ;)

Troligtvis kommer jag även att skippa Jönköping. Men jag väljer att avvakta med det beslutet tills jag känt efter i Kalmar. Det vore dock skönt att kunna fokusera på att bara få igång träningen igen.



I dag har jag iaf simmat i öppet vatten. Klubben körde sitt traditionsenliga testlopp inför Kalmar, med 3 varv á ca 1330 m i Källtorpssjön, dvs totalt ca 4000 m (simningen i Kalmar är 3860 m). Jag valde dock att endast simma ett varv. Tog det lugnt och ville mest känna hur det kändes att simma i våtdräkt igen. Hade säkert orkat ett varv till, men känner ingen mening med att nöta meter och minuter bara för att just nu. Hellre ett varv med ok teknik. Simningen i sprinten är trots allt bara 750 m :) Mitt varv tog hela 28 min, vilket känns lite all time low, men å andra sidan var det inte precis en maxning. Jag är nöjd med det faktum att det kändes ok hela vägen. Lite svårnavigerat, då det var dimmigt, så man såg inte bryggan på andra sidan som var första riktmärket. Som tur är var det ju folk som simmade framför, så det gick att ta sikte på dem.

Bild från ett pass i Källtorpssjön 100620, jag till vänster.
Foto: Benjamin Hillback

Totalt alltså simning m våtdräkt ca 1330 m, 28 min
Vattentemperatur: 20 grader

Väldigt kul att träffa några klubbkamrater igen, har ju inte sett dem på evigheter känns det som! Det blir lite skumt att vara borta en längre tid, när man är van att träffa alla flera ggr i veckan. Men nu är jag ju på väg tillbaka.

Snabbdistans, bålstabilitet och svåra beslut

Eftersom min cykel åkt på semester till Kalmar och jag ska simma i morgon (plus att det skulle spöregna hela eftermiddag/kväll), framstod löpning som det vettigaste alternativet. Inte precis aktuellt med långpass, så jag bestämde mig för att köra kort snabbdistans för att försöka få igång benen lite igen. 3 km snabbdistans fick bli lagom. Värmde upp med 2 km jogg, sen var planen att köra 3 km strax under 5 min-tempo. normalt sett inget direkt stenhårt tempo. Resultatet blev 4:54, 4:51, 4:34/km (första 2 km innehöll backar, sista var helt flack + lite slutspurt).

Tyvärr tröghetskänsla i kroppen i dag med. Och det var bara 21 grader och mulet, så jag kan inte gärna bortförklara det med värmebölja. Det var jobbigt att springa 3 km i lägre tempo än mitt miltempo. Blä. Gick ner pulsen lite och joggade sedan resterande 3,59 km hem. Fick ett ryck och tryckte på lite extra uppför mördarbacken, men i övrigt gick det i lugnt joggtempo. Började känna av knät lite framåt slutet.

Väl hemma stretchade jag och lyckades sträcka mig på insida lår. Gah! Dålig dag detta. Jag har ärrbildningar där sedan tidigare bristningar från ett förflutet inom kampsporten, så jag sträcker mig väldigt lätt om jag inte är försiktig.

Kollade på världscuptävlingen i London, sen gav jag mig på lite bålstabilitetsträning. Körde enligt detta:



Det är alltså ett kort, intensivt program. Lite som cirkelträning, men med bara bålövningar. Körde 3 set av hela programmet, så det tog bara ca 10 min, men är jobbigt värre. Speciellt som jag försummat den träningen å det grövsta senaste tiden. Välbehövligt med andra ord.


Och så lite jobbiga funderingar...

Under löpningen i dag började jag fundera över hur jag ska göra med träning och tävlande framöver. Planen har ju varit att tävla 4 helger i rad framöver. Men den planen sattes ju innan vurpan och därmed med ett helt annat utgångsläge. Jag älskar att tävla! Men det roliga med att tävla förtas ju en aning om man inte alls kan prestera. Jag är inte speciellt elitistisk och jag tycker att alla ska få tävla, oavsett sluttid osv, men JAG vill ju kunna tävla utifrån MIN förmåga och det kan jag inte just nu.

Rent intellektuellt förstår jag såklart att det smartaste just nu vore att lägga alla tävlingsplaner på hyllan och istället påbörja en ordentlig grundträning och ta nya tag framåt nästa säsong. Det är bara så förjävligt att triathlonsäsongen är så kort. Det innebär ju att det nästan är ett helt år kvar till nästa gång man har en vettig chans.

Fan fan fan.

Kalmar kommer jag att köra oavsett. Jag ska ju ändå dit, så då kan jag lika gärna köra sprinten när jag ändå är där. Dessutom är ju min cykel redan där. De tävlingar som ligger i riskzonen för att stryka på foten är alltså sprint-SM/stafett-SM i Hallstahammar 7-8/8 och Vätter Challenge i Jönköping 14/8.

Det känns riktigt surt, för Jönköping känns nästan som hemmaplan, eftersom jag har bott där och det är första ggn den tävlingen arras, vilket gör det lite extra kul. Men ärligt, hur kul är det egentligen att tävla när kroppen känns såhär? Inte kul alls, troligtvis. Och inte så bra heller, kan tänkas. För det finns inte en chans i helvete att jag skulle ta det lugnt på tävling. Motionslopp i löpning är en sak, det finns ju hundratals och de kan jag ibland springa som kryddade träningspass, men triathlon är ju min sport och jag startar i elitklass. Där vill jag gå fullt.

Jag har 3 dagar till på mig att fundera, sen går sista betalningsdag ut för Hallsta och då bör jag ha bestämt mig angående Jönköping också. Eller så väntar jag med att bestämma mig ang Jönköping till efter Kalmar.

KM är förlagt till Åkersberga 21/8. Känner att jag inte behöver bestämma mig angående det riktigt ännu. Där skulle jag kanske kunna vara med bara för sakens skull, jag vill ju så gärna att så många som möjligt från klubben deltar och då kan det ju vara bra att delta själv. Jag skulle inte ta det lugnt, men det är ju å andra sidan en månad kvar.

Fan va svårt det ska vara ibland. Varför kan inte kroppen och huvudet bara vilja samma sak?

En ny triathlonstjärna är född

Ännu en spännande världscuptävling till ända, denna gång i London. Det gick tyvärr sämre för Lisa Nordén denna gång, som kom efter redan i simningen och sedan aldrig kom ikapp den ledande gruppen inför löpningen. Hon slutade till slut på 26:e plats och halkade ner från 5:e till 8:e plats i den totala världscupen. Bara 6 dagar efter en fantastisk prestation i Hamburg, är det kanske inte så konstigt om kroppen var trött i dag.



Någon som däremot imponerade stort i dag var 21-åriga Paula Findlay från Kanada, som vann loppet före Nicola Spirig och Helen Jenkins efter att sista 2 km lyckats dra ifrån på löpningen. Och inte nog med det - Det var hennes debuttävling i världscupen! Hon har varit framgångsrik i U23, men det här var hennes första ITU-tävling och det är verkligen en imponerande bedrift att vinna över världseliten. En strålande vinnartid också på 1:51:48. Vi lär definitivt få höra mer om den här tjejen.

Emma Moffat slutade på 9:e plats, men behöll ändå ledningen i världscupen.

Dopingklassade substanser i kosttillskott

Kosttillskott är ett ämne som fascinerar mig. Faktiskt så till den grad att jag skrev C-uppsats om ämnet när det begav sig. Det är således ett ämne jag kommer att återkomma till.

Nu till något viktigt. Nyheten är ett par veckor gammal, men det skadar verkligen inte att uppmärksamma igen. Jag har nämligen en känsla av att alla inte läser Livsmedelsverkets nyhetsflöden.

Livsmedelsverket har gått ut med en varning gällande kosttillskott som visat sig innehålla dopingklassade preparat:

"Ett amerikanskt internetföretag, bodybuilding.com, har dragit tillbaka 65 kosttillskott som innehåller steroider eller steroidliknande substanser. Den amerikanska myndigheten för livsmedelssäkerhet, FDA (Food and Drug Administration) varnar för att produkterna har exporterats till bland annat Sverige."

Lista över alla produkter som varningen gäller

Länk till nyheten


Alla idrottare är ansvariga för vad de själva stoppar i sig. Det finns inte längre några förmildrande omständigheter vid så kallad "misstagsdoping", så det kan vara vettigt att se över vad man stoppar i sig och var detta kommer från. Vissa substanser är t.ex. tillåtna vid träning, men ej vid tävling, vilket ofta innebär att de är fullt lagliga att sälja. Även vissa läkemedel (bl a en del astmamediciner) innehåller dopingklassade substanser, vilket innebär att man behöver kunna uppvisa ett läkarintyg vid eventuell dopingkontroll ifall man tar läkemedlet i fråga.

Tumregler:
- Stoppa inte i dig någonting som du inte vet vad det innehåller
- Är du osäker på om en substans är tillåten eller ej? Kontrollera först, chansa inte!
- Handla endast kosttillskott från pålitliga företag (ok, man kan förstås aldrig vara 100 % säker, men vissa har trots allt bättre rykte än andra)

WADAs lista över dopingklassade preparat




Och nej, man behöver inte vara elit för att bli dopingtestad. Jag blev faktiskt testad i samband med stafett-SM förra året (om någon undrar så var jag ren).

Tillbaka i sadeln igen

I dag har jag cyklat! Första gången sen vurpan och även första gången med nya däck, nya klossar och ny hjälm.

Jag valde att cykla halvlångt i lugnt tempo, lite lagom mjukstart sådär. Valde därför att köra gamla vägen till Södertälje och tillbaka. Det är ca 15 km transportsträcka med förortscykling för att komma till själva landsvägen, som är ca 15 km lång. När vägen tog slut vände jag i första rondellen och cyklade samma väg tillbaka. Alltså ca 30 km landsväg och ca 30 km transport. Transportsträckan går delvis på cykelvägar och delvis på bilväg, så tempot blir därefter. På landsvägen kan man trycka på lite mer, men jag valde att ta det relativt lugnt i dag. Fick ett snitt på 27,3 km/h på landsvägscyklingen, men då hade jag iofs galen motvind delar av sträckan och jag låg ingenting nere i bocken.

Viktigast av allt: Det kändes bra att cykla igen! Lite harig i början i nedförsbackar och kurvor. Det har jag iofs alltid varit, men det var lite mer påtagligt nu. Det släppte dock delvis väl ute på landsvägen, när man inte behövde oroa sig för att meja ner någon barnvagn eller 5-åring på cykel. Men ja, det lär väl ta några pass för att återfinna känslan av att fart är kul. Kroppen kändes iaf helt ok och benen svarade hyffsat när jag valde att trycka på lite.

Cykeln verkade må ganska bra också. Det skramlade en del om vevpartiet på vissa växlar. Antar att de behöver justeras. (hmm... hur var det man gjorde det nu igen?) Ingen punka, vilket borde betyda att jag lyckats med att inte klämma slangen när jag bytte däck. Nya klossar gjorde stor skillnad! Nu var det plötsligt lätt att klicka i pedalerna igen (den ena har trilskats ett bra tag).

När jag kom hem blev det optimal återhämtningsdryck i form av Cherry coke :) Sen en tur ner till Vinterviken för lite bad och slappande i soldiset. Härligt!

En bra sista semesterdag. Hade dock gärna haft mer semester, 1,5 vecka gick väldigt fort.


Dagens träning
Cykling 60,75 km
Tid 2:30, snitt 24,3 km/h
HR 153/170

Kom på efter ca 7,5 km att jag hade glömt slå på pulsklockan, så snittpulsen är nog aningen missvisande.


Nästa cykelpass blir visst inte förrän sprinten i Kalmar, då min cykel tydligen åker ifrån mig redan på fredag. Så kan det va. Tur att jag hann cykla i dag iaf. Hade varit lite småjobbigt att köra första cykelpasset på tävling.

Logistik

Det blev ingen träning alls i dag. Planen var ju från början att testköra cykeln lite, men det hanns ju inte med efter alla turer med utrustningshaverier till höger och vänster. Sen var planen att ta en löprunda framåt kvällskvisten, men jag fastnade med att ordna logistiken med Kalmar-resan. Jäkla pussel det där. Min cykel åker bil dit på söndag, sen åker jag tåg dit på fredag och eftersom alla tågresor var slutsålda på söndagen måste jag åka buss hem =/ Drygt, men förhoppningsvis kan man väl sova en del av vägen hem. Hellre buss än att bli strandad i Kalmar iaf ;) Och jag kommer att ha sällskap av en klubbkompis i båda riktningarna. Hennes cykel åker också bil till Kalmar, men inte samma som min. Haha, pussel som sagt.

Så till alla som frågat: Ja, jag kommer till Kalmar! :)

2009

Nu är allting ordnat och jag ser verkligen fram emot nästa helg. Sprinten får gå som den går. Min kapacitet är ju aningen reducerad, så jag lär inte precis slå några PB där, men jag ska försöka ha så kul som möjligt istället. Höjdpunkten är trots allt att heja fram alla järnmän/-kvinnor på lördagen samt att gå på SCT's bankett på kvällen. Årets triathlonhelg, helt klart!

Således ingen träning i dag, men har fått en massa nyttiga träningsrelaterade ärenden avklarade. Och dessutom fika + promenad på Söder med en kompis. Mycket trevligt, trots gigantisk attack av flygmyror.

Hah!

Gav mig på cykelskorna en sista gång med lite våld och -vips- så gick spännet upp. Vetesjutton vad som hade hänt, men antagligen hade de blivit tilltryckta vid vurpan eller så satt det nåt smuts i vägen och nu släppte det. Hursomhelst verkar de funka igen, så det lär bli en liten provrunda på cykeln i morgon. Får bara hoppas att de inte går i baklås när man ska in i T2 på tävling ;)


T2 = Transition 2, dvs växling cykling-löpning i triathlon.

Medgångar och motgångar på cykelfronten

I morse mötte jag upp med Sanna från Venkanto vid Eriksdalsbadet som hade med sig en hjälm som jag provade och beslutade mig för att köpa. Superfin och sitter skönare än min förra. Dessutom matchar den cykeln ;)

Såhär ser min nya hjälm ut

Sen åkte jag hem och gav mig i kast med att byta däck på cykeln, vilket av olika skäl ännu inte blivit av. När jag hade fått på båda däcken skulle jag kolla max däcktryck och ser då att jag råkat sätta fast framdäcket bakvänt(!) Hade ingen aning om att det var skillnad, men det stod tryckt "rotation" och en pil på däcket, så då antar jag att det ska vara så. Så jag tog av hjulet igen, krängde av däcket, vände på det och satte dit det igen. När jag sen ska pumpa upp däcket, går ventilen sönder och all luft åker ur igen! Gah! Bara att börja om igen: Ta av hjulet, kränga av däcket, byta slang, kränga på däcket, sätta på hjulet och pumpa upp det. Den här gången gick det lyckligtvis bra. Någonstans mitt i alltihop lyckades jag dessutom jamma in däckavkrängaren rakt i tummen, så att det började blöda och ha sig. Lagom irriterande. Nåja, jag fick ju bra träning i att byta punka iaf ;)

Cykeln med nya svarta Continental GP4000s (tidigare röd/svarta Michelin Lithion)

Bytte sedan klossar på skorna och tänkte ta ut cykeln för en liten testrunda. Jaha, då har spännet på cykelskon fastnat och går inte att öppna. Eeh... här nånstans inser jag att det nog inte är meningen att jag ska cykla i dag. Får se om jag lyckas få ordning på skospännet senare, så att jag kan ta ut cykeln en sväng i morgon istället. Nu ska jag snart iväg och träffa en kompis som jag inte sett på länge, vilket jag givetvis prioriterar högre än att meka med cykelskor.

Simning i öppet vatten utan våtdräkt

I går var en härlig dag! Jag har förlängt min semestervecka med 3 dagar, så jag är ledig mån-ons denna vecka också. Och vad ska man då göra när man är ledig? Bada? Sola? Träna? Kunde inte bestämma mig, så jag gjorde en kombo. Åkte till Källtorpssjön vid Hellasgården och började med att hoppa i och simma det vanliga varvet (ca 1400 m). Det var 25 grader i vattnet, så det var aldrig tal om att använda våtdräkt (den fick inte ens följa med i väskan), utan jag körde i sport-bikini, badmössa och goggles. Smidigt och enkelt. Det kändes rätt bra att simma, tog det väldigt lugnt och fint. Axeln kändes helt ok. Navigeringen gick bättre än väntat. När jag vände runt den gröna ön för att simma tillbaka mot bryggan fick jag dock motvågor och det var lite småjobbigt, men det gick det med.

Sen bytte jag till sol-bikini och placerade mig på min handduk i en dryg timme eller så och hade det allmänt semesterskönt i solen på klippan. När jag tröttnade på det bytte jag tillbaka och tog ytterligare en simtur, fast denna gång bara rakt över till bryggan på andra sidan och tillbaka (ca 800 m t/r). Solade ytterligare en stund innan jag packade ihop och åkte hem.

Ett riktigt bra sätt att kombinera nytta med nöje.

Totalt alltså ca 2200 m simning i öppet vatten, utan våtdräkt
Hade ingen klocka, men uppskattar tiden till ca 50 min

Progressiv kvällslöpning

Var ute på ett löppass igår kväll. Hade inga direkta planer för passet när jag stack ut, men efter 2-3 km var jag uppvärmd och kroppen kändes ok, så jag bestämde mig för att köra progressivt. Resultatet blev följande:

Mellantider
6:02, 5:48, 5:50, 5:38, 5:28, 5:15, 5:06, 4:51

Gick sen ner pulsen i några meter innan jag joggade resterande 670 m hemåt i 6:38-tempo. Hemjoggen inkluderade en brant uppförsbacke, så det blev väl ingen optimal nedjogg direkt...

Totalt 8,67 km på 48:27
snitt 5:35/km
HR 163/185

Sprang som sagt på kvällen och luftfuktigheten var, enligt vår termometer, 30 % mot ca 60 % vid tidigare löppass. Gav en betydligt svalare känsla, trots samma temperatur på 20-21 grader. Det syntes även på pulsen, som var aningen mer normal detta pass. 185 är väl högt för aktuellt tempo, men så är jag ju i sämre form än på länge också. Knät och höften kändes som sist, men det funkar. Sprang förbi IPn och blev lite sugen på intervaller. Hmm... vi får väl se när det blir av.

Lisa Nordén överst på podiet

Har spenderat de senaste två timmarna med att spänt följa livesändningarna från världscuptävlingen i hamburg, där Lisa Nordén var en stor medaljkandidat. Själv var hon inte alltför optimistisk innan start, men snacka om att hon levererade!

Lisa gjorde en medelmåttig simning och kom med i andraklungan ut på cykeln. Där gjorde hon större delen av dragjobbet och slet sig till slut loss och jagade ikapp förstaklungan på egen hand. Där låg hon och vilade inbäddad i klungan ett bra tag, men positionerade sig fint inför löpningen och var hack i häl på Emma Moffat, som lett racet från start. När det bara var upploppet kvar gör Lisa ett fantastiskt ryck, spurtar om Emma Moffat och vinner med bara ett par dm. Helt otroligt!

Grattis Lisa!





Värt att nämna i övrigt är att Emma Moffat iom detta tar över ledningen i den totala världscupen samt att Irland fick sin första kvinna på podiet någonsin iom Aileen Morrisons tredjeplats.

Shoppingfail

Det blev ingen prylshopping. Spatserade ner till Cykloteket för att köpa hjälm och glasögon, men kom därifrån tomhänt. De har ett nummerlappssystem där de hjälper folk i turordning. Jag tog lydigt en lapp och kollade under tiden ut vilken hjälm jag troligtvis skulle inhandla om den passade (det fanns bara en storlek på visningsexen och det var inte min storlek). När det hade gått 10-15 min utan att nummertavlan rört sig, tänkte jag att de kanske inte använde systemet då det var ganska folktomt i butiken. Gick fram till en som jobbade där och frågade om någon kunde hjälpa mig att ta fram en hjälm i en annan storlek och jag blev då hänvisad till min nummerlapp. Väntade ytterligare 15-20 min och då nummertavlan fortfarande inte rört sig (det var 4 nr kvar till min tur), gav jag upp och gick hem igen.

I morgon är det jag som åker till Cykelcity. Tur att jag inte hade planerat att cykla i dag.

Tillbaka i civilisationen

Nu är jag tillbaka i civilisationen efter nästan en vecka i Dalarna. Det var riktigt skönt och kändes verkligen som riktig semester, precis vad jag behövde. Nu har jag ytterligare 3 semesterdagar kvar och dessa spenderas således på hemmaplan. Det verkar som att vi lyckades strutsa värmeböljan nästan helt, nu är det 21 grader och mulet i Sthlm - skönt! Speciellt som min dag till stor del kommer bestå av prylshopping och cykelmek.

I dag är mitt uppdrag att införskaffa en ny hjälm samt nya cykelbrillor. Hjälm ska man alltid byta om man slagit i huvudet och glasögonen fungerar ganska dåligt när det är repor över hela ena linsen. Jag har dock utbytbara glas på mina, så jag har orange och ofärgade glas att ta till, men de mörka glasen är oanvändbara och dessutom är bågen ganska trasig den också.

Livräddaren!

Glasögonen

Klossarna på skorna gick sönder också, främre delen som "låser fast" skon i pedalen har gått av. Som tur är har jag redan ett par nya klossar hemma eftersom jag planerat att byta ut dem då de börjat bli ganska slitna. Däcken bör också bytas på cykeln då det blivit en flatspot efter inbromsningen. Men även där har jag förekommit mig själv då jag köpte nya däck redan i våras. Anledningen till att jag inte bytt tidigare har berott på ren slöhet. Så inget ont som inte för något gott med sig - Nu blir jag ju så illa tvungen att byta både däck och klossar om jag ska kunna cykla.

Cykelsko med trasig kloss

Ett litet framsteg

I dag var jag ute på joggingförsök #3 och det känns som att det börjar lossna lite nu. Pulsen var fortfarande skyhög och känslan i kroppen trög, men det gick ändå att trycka på lite framåt slutet av rundan. Spurtade förbi en ladugård (pga attack-bromsarna som huserar där) och iom det gick km nr 7 på 5.10 trots motlut och som mest var jag uppe i 4.20-tempo. Yeay! Dock var det sjukt jobbigt och det känns svårt att tänka sig att jag sprungit en mara med högre snittempo än dagens pass. Men va sjutton, då var då och nu är nu. Jag är glad över att börja hitta tillbaka så smått. Och över att kunna springa överhuvudtaget! Höften kändes bättre i dag och knät kändes ungefär likadant, men det är inte så alarmerande. Det är fortfarande ömt vid beröring, så det är inte så konstigt att det protesterar när man drämmer foten i backen gång på gång.

Efter löprundan blev det till att kasta sig i Siljan för ett svalkande dopp. Mer opti än så blir det inte! Simmade några meter frisim mest för att känna efter och det kändes ingenting i axeln. Hoppas hoppas den är hel nu.

Dagens träning
Löpning 8,01 km
45:37, 5:42/km
HR 171/185

Dagens pass i diagramformat

För övrigt har jag i dag både kört traktor, fyrhjuling och bil, agerat publik när sambon körde gokart, lekt med varmluftspistol samt varit på Zornmuséet och studerat Zorns samlade verk. Nu ska jag snart laga kikärtsbiffar, men först en öl i solen! Så lever livet på landet. En mycket produktiv dag.

Aktuell fyrhjuling och aktuell traktor, dock när sambon bogserade ut traktorn tidigare i veckan (han har nu fått igång den)

Sirapslöpning

Försök nr 2 avklarat. Känsla: Som sirap i kroppen. Höll knappt styrfart, men hade ändå sjukt hög puls, typ samma som under ett millopp. Iofs är det min normala kroppsliga reaktion på träningsuppehåll + värme. Värme ger mig som regel ca 10 slag högre snittpuls och det kändes väldigt varmt och kvavt trots att det bara är 20 grader och mulet här på Sollerön. Sen har jag ju inte tränat på 3 veckor heller och även det brukar resultera i förhöjd puls. Fortfarande ont i höger knä + vänster höft. Vänster knä kändes dock bra. Fick fightas med en jävla massa bromsar ett tag, men det blev bättre när jag kom in på en blåsigare sträcka.


Ska ge det några försök till för att se om det bara är att kroppen behöver komma igång igen, men Kalmar hänger löst just nu.


Dagens träning
Löpning 6,17 km
36:51, 5:58/km
HR 168/180

Träningsabstinens

Det känns oerhört skönt att ha flytt den tropiska värmeböljan i Sthlm och bytt den mot härlig svensk sommar i Dalarna. De senaste två dagarna har det förvisso varit kring 28 grader mellan åskskurarna, men 28 är ju ingenting mot 34. I dag är det 20 grader och mulet - perfekt! Det blir till att se om kroppen svarar bättre nu när jag kommenderar den till löpning. Joggade ju lite förra veckan, men då protesterade både knän och höft, så jag har inte vågat prova igen ännu. Men nu är jag rastlös och det är perfekt löparväder, så jag ska snart ge mig i kast med försök nr 2.

Grattis Emma!

I lördags gick triathlon-SM på olympisk distans av stapeln i Örserum i 33-gradig hetta. Jag var ju som sagt på bröllop, så jag skulle inte ha deltagit oavsett olyckan. I söndags gick ytterligare ett triathlon av stapeln, närmare bestämt Sövde triathlon på halv Ironmandistans (HIM). Flera av mina klubbkompisar valde att dubblera och körde således olympisk på lördagen och HIM på söndagen - båda i över 30 graders värme! Jag, som inte klarar av att prestera i värme för 5 öre, är djupt imponerad. Speciellt imponerad är jag av min klubbkompis Emma Lindwall, som vann damernas seniorklass i Sövde, efter att ha kommit 8:a i SM dagen innan. Så jävla sjukt bra jobbat!

Emma i Kalmar 2009

Emma är för övrigt bara inne på sin andra säsong i triathlon och blev utsedd till "Årets rookie" på SCT-galan 2009, efter en ruskigt bra första säsong med bl a en 5:e plats i Kalmar järnman. (Jag fick samma titel 2008, men mina resultat har inte riktigt hållt samma standard) Det ska bli sjukt spännande att se hur det går för henne i Kalmar i år. Go Emma!

Under valnötsträdet

Min nuvarande utsikt

För att fortsätta på temat avslappning - jag är på semester! Semestern började bra med ett bröllop i lördags, en övernattning hos vänner i Falun i går och nu har jag placerat mig på Sollerön i Dalarna och kommer så förbli den närmsta veckan. Vad jag ska göra här? Ta det lugnt och bara vara. I dag har jag suttit under ett valnötsträd (ja, faktiskt) i en solstol och läst. Helt perfekt. Precis vad jag behöver just nu. Kanske blir det träning, kanske inte. Det får bli som det blir, beroende på hur det känns. Löparskorna finns iaf med i bagaget. Sambon kommer nog köra downhill i Gesunda, men jag känner att jag fått nog av cykelkrascher för en tid framöver...

Hoppas att ni har det bra i värmen!

Paradiset på jorden? Åtminstone en god kandidat

Sambon tar sig en svängom med traktorn

Träna på att slappna av

Jag tycker om yoga. Jag brukar ju träna ashtangayoga, men det kan jag inte träna just nu. Faktum är att det inte är så mycket jag kan träna nu överhuvudtaget, så man får försöka vara lite kreativ för att hålla träningsdjävulen i schack. Så i dag testade jag yinyoga. Det var... extremt lugnt. Och skönt. Bitvis smärtsamt, men mest skönt ont.

Yinyoga bygger på avslappning och är en väldigt lugn och meditativ yogaform. Det är lite "relax into stretch" över det. Man ska inte aktivera några muskler för att komma djupare i positionerna utan placerar sig i en position, tar eventuellt hjälp av diverse block och kuddar för att hamna rätt - och sen ligger man där, länge. Man stannar ca 5 min i varje position och jobbar bara med andningen och försöker slappna av så att spänningar släpper och man automatiskt kommer något djupare. Höll på att somna några gånger, så jag lyckades nog slappna av ganska bra ;)

Det var skönt att göra någonting som är så totalt annorlunda mot allting annat jag sysslar med. Det kan nog vara nyttigt att lära sig att bara ta det lugnt emellanåt också. Plus att det var väldigt bra höftöppnarpositioner och jag behöver verkligen få loss en del spänningar i höftpartiet. Men visst är det fascinerande att man kan vara rörlig som ett kylskåp i en position och sen utan problem komma ner till djupaste läget i nästa? Snacka om snedtränad.

I morgon jobbar jag sista dagen innan semstern!

Tips på halvmaror

Eftersom resten av säsongen känns mer än osäker formmässigt, är det ju inte så mkt att spekulera i vad gäller den. Alltså gäller det att se längre framåt, så att man inte tappar motivationen.

Jag skrev tidigare att jag funderar på att satsa fullt ut på att försöka kvala till NYC marathon. Jag har funderat lite till och jag tror faktiskt inte att det är omöjligt att lyckas. Det blir tufft, men jag tror att jag kan klara det och har därför bestämt mig för att verkligen försöka.

Alltså behöver jag en plan - och konkreta delmål. Anmälningstiden går ut i mars om jag inte minns helt fel, så att hinna kvala till 2011 års lopp känns inte realistiskt, men det innebär också att jag har hela 2011 på mig att kvala till 2012 (2013 får jag springa ändå, om jag bara fortsätter att delta i lotteriet). Så jag bör hinna med några försök på vägen. Jag är anmäld till Stockholm halvmarathon i september, vilket får blir något av ett formtest för att kolla utgångsläget. Planen var att smygtoppa lite inför det loppet, men just nu vet jag ju inte riktigt alls huruvida jag kommer ha någon form att toppa om 2 månader. Jag ska iaf försöka göra det bästa möjliga av situationen.

Tips på fina lättlöpta halvmaror mottages tacksamt!

Gärna både under vår, sommar och höst 2011. Hela Sverige samt delar av Europa är ok (kan man göra semester av det, så varför inte?). OBS! Banan måste vara kontrollmätt.

I'm an addict

Första veckan efter kraschen gick som i ett töcken. Hade mest ont överallt och var allmänt neddrogad på lagliga substanser. Första delen av veckan därpå var jag mindre drogad och hade mindre ont, men var fortfarande lika trött. Ville bara sova sova sova. Men för några dagar sedan, började jag piggna till och nästan direkt började dte krypa i kroppen på det där välbekanta sättet. Så fort jag inte längre behövde fokusera på allmän överlevnad och eventuellt bestående men - då började jag längta efter träning. Det är märkligt hur man fungerar.

Jag trivs inte med mig själv när jag inte tränar. Jag blir oengagerad, omotiverad och allmänt otrevlig. Dessutom blir min aptit helt fucked up. Jag blir liksom aldrig riktigt hungrig, men är mer eller mindre konstant sugen på någonting. Och aldrig sugen på mat utan alltid bara på en massa skit fullt av socker och transfett. Skulle jag sluta träna skulle välfärdssjukdomarna komma som ett brev på posten.

Idag har det gått exakt 2 veckor sen jag bekantade mig med asfalt på nära håll och 2 veckor råkar vara exakt så länge man avråds avstå träning efter en hjärnskakning. Och just i dag var det perfekt löparväder ute - 17 grader och regn! Och jag kunde därmed inte låta bli att ge mig ut på en löprunda.

Eller nåja, "löpning" är väl egentligen att ta i. Jag skulle förvisso troligtvis ha blivit diskad i en gångtävling (samt kommit sist), men där någonstans upphör likheterna. Hursomhelst var syftet bara att känna igenom kroppen och ja, det kändes ju att jag inte precis rört mig på ett tag. Det var som att luften fullständigt gått ur. Total avsaknad av klipp i steget, om man säger så. Det jag kunde känna av rent skademässigt var att det känns att knäna fått sig en rejäl smäll (har ju fortfarande blåmärken kvar som vittnar om den saken) och även vänster höft gnällde lite på ett liknande sätt. Ingen fara dock, tror bara att lederna fortfarande är lite svullna invändigt. Någon vecka till så blir det nog bra.

MEN... det var underbart skönt att äntligen få röra lite på sig igen! Perfekt löparväder, en (nästan) hel kropp och doften av regnvåt asfalt. Aah! Vad mer kan man begära? Formen kommer ju tillbaka så småningom.

Piggare och gladare efter några km


Dagens träning
"Löpning" 5,87 km, 38:04
6:39/km, puls 141/155

Veckans mjölkfria tips

Fick med mig en förpackning av denna hem från affären i dag, Carlshamn soygurt naturell. De har den inte på min lokala ICA-butik, så jag har inte fått chansen att prova den tidigare. Senaste tillskottet i Carlshamns soygurt-serie. Det har saknats en riktigt bra naturell mjölkfri yoghurt tycker jag och då jag varit mycket positivt överraskad av Carlshamns mjölkfria sortiment hittills hade jag relativt höga förväntningar på denna. Det har saknats ett riktigt bra mjölkfritt alternativ till yoghurt, tycker jag. Alpro var väl bland de första med sin naturella Yofu som funnits i åratal och den är helt ok, men smakar lite väl mycket sojaböna för min smak. GoGreen kom för 1-2 år sen med en naturell soygurt och även den är bra, men ganska rinnig i konsistensen och aningen syrlig. Kanske mer lik filmjölk om man ska jämföra med mjölkprodukter? Det är givetvis en smaksak vad man föredrar och beror väl delvis även på användningsområde vad som passar bäst. Denna nya från Carlshamn hamnar dock som nr 1 av de naturella jag testat hittills. Krämig och god utan alltför påträngande sojasmak. Har hittills bara provat den som den är samt med flingor, men den lär sitta fint även i en smoothie eller som bas till en kall sås.

Mot nya mål - men vilka?

Jag kan nog konstatera att kroppen läkt ihop mot förväntan. Såren på ansikte, hals, armbåge, knogar och knän är i princip helt läkta, även om huden där är ny och skör. Blåmärkena får jag nog leva med ett tag till. Axeln är fortfarande inte läkt, varken huden eller mjukdelar, men såret ser bättre ut och leden känns bättre nu än för några dagar sen. Käkleden är fortfarande helt knäpp, men jag känner ju i princip bara av den när jag ska äta. Jag bör nog vara försiktig med sol hela sommaren om jag vill slippa fula ärr, men jag skulle tro att jag kan börja träna igen relativt snart. Simning får vänta tills axeln är hel in- och utvändigt och cykla kan jag göra först när jag fixat utrustningen, men jogga, yoga och styrketräna bör jag kunna göra snart hoppas jag. På tisdag har det gått 2 veckor, vilket är den rekommenderade tiden att avvakta med träning efter en hjärnskakning. Jag börjar jobba i morgon efter sjukskrivningen, så jag lär nog vara rätt trött ändå första dagarna och då är det faktiskt ganska skönt att inte behöva ha pressen att träna. Men i slutet av veckan ska jag nog ge mig på en joggingrunda och kanske lite yinyoga (väldigt lugn yogaform). Det ser jag fram emot!

Jag har ju tittat bakåt en del under läkningen och nu antar jag att det börjar bli dags att blicka framåt igen. Jag har funderat en del på mål och målsättningar. Mål behövs för att komma framåt i träningen och är en viktig drivkraft och motivationsfaktor när det känns trögt.

Vad är ett vettigt mål?

Jag har tidigare satt upp mål varje år för alla möjliga distanser och grenar, men jag har insett att många av "målen" mest varit en siffra tagen ur luften och inget jag egentligen satsat målmedvetet mot - och då faller ju liksom hela syftet. Så nu har jag verkligen funderat över vad jag vill och varför.

Någonting jag verkligen skulle vilja göra, är att springa NYC marathon. För att ta sig dit måste man kvala (eller köpa en svindyr paketresa, men det känns ej som ett alternativ). Eller vinna en plats i deras lotteri. Om man drar en nitlott 3 år i rad, är man garanterad en plats det fjärde året. Jag drog min första nitlott i år, således är jag med senast 2013. Men om jag skulle lyckas kvala, så skulle jag kunna få en plats tidigare än så. Plus att det känns mer värdigt att faktiskt kvala in.

Kungsholmen runt halvmarathon 2008

För att kvala till NYC marathon krävs, för min åldersgrupp, en mara sub 3.23 eller halvmara sub 1.37. Maratiden är jag fullkomligt chanslös på, men jag har funderat en del kring hur det ser ut beträffande halvmaran. Jag har aldrig tränat- och toppat för en halvmara. Jag har sprungit 4 halvmaror och det har alltid varit som del av maraträning eller bara som en kul grej. I dagsläget är min bästa tid 1.45, men då hade jag knappt sprungit överhuvudtaget månaden innan loppet (cykelträningsläger mm kom emellan). Jag tror inte att jag har en bättre tid än kanske 1.43-44 i mig än så länge, men med en målmedveten satsning kanske inte 1.37 skulle vara helt omöjligt att klara på, låt säga, ett år? 1.37 innebär ett tempo på 4.35/km, vilket ger 45.50/mil, vilket alltså är aningen snabbare än jag springer milen på i dag. Men jag har ärligt talat aldrig toppat inför ett millopp heller och där finns det mkt att ta av. Tror nog att jag skulle klara sub 45 min om jag bara gav mig fan på det.

Så vad tror ni? Är det rimligt att försöka satsa mot 1.37 på halvmaran?

Vad har du för mål med din träning?

Svenskt EM-brons på olympisk distans

Grattis Lisa Nordén!

Bild från Svenska Triathlonförbundet

Ingen tävling för mig i dag

I dag skulle jag ha gjort säsongstävlingspremiär i triathlon. Första tävlingen i Svenska Triathloncupen går av stapeln i dag, de flesta är nog ute på cykeln just nu. Jag skulle ha varit med, var anmäld och hade betalat in avgiften och allt, men jag kan såklart inte starta. Trist. Iofs kanske det är lika bra, med tanke på hur bra jag klarar värme och det är väl en sisådär 30 grader varmt i dag. Men ändå... Nåja, jag får hoppas att det går bra för alla som tävlar iaf. Samtidigt får jag en chans att följa liverapporteringen från Ironman Frankfurt som också går av stapeln i dag. Heja heja!

Ny Ironman 70.3 på Mallorca

Ironman är ett varumärke för en serie tävlingar på Ironmandistans, med möjlighet att kvala till VM på Hawaii. Ironman 70.3 är en liknande serie tävlingar, men 70.3 betyder att det handlar om halva distansen, dvs halv Ironmandistans (70.3 är det totala antalet miles man avverkar under tävlingen). På vissa 70.3-tävlingar kan man också kvala till Hawaii, men 70.3-serien har ett eget VM, givetvis på halvdistans, i Clearwater, Florida. Nu kan man förstås delta i kvaltävlingar utan att ha som mål, eller ens ha en rimlig chans, att kvala. Att bara delta lär vara en upplevelse i sig. Det här är gigantiska tävlingar med massor av deltagare. Lite skillnad mot triathlon i Sverige, där det ofta bara är 10-20 damer med i elitklass.

Hursomhelst, det kommer en ny Ironman 70.3-tävling till nästa år - på Mallis! Weehoo! Efter 2 träningsläger där, känns ju de vägarna nästan lika hemma som Södertörn. Jag blev sjukt sugen att anmäla mig och ha det som ett mål inför nästa år. Tävlingen ligger tidigt på säsongen, vilket är positivt då det höjer motivationen att gneta på under vinterhalvåret. Lämpligtvis kombinerar man det snyggt, så att man kör träningsläger där en vecka (och kör cykelbanan typ 10 ggr ;)), sen är man kvar ytterligare en vecka (softar och tränar lätt, toppar formen) och avslutar med tävlingen. Perfekt. Enda nackdelen är att det lär bli varmt, men det är det ju på många tävlingar.

Anmälan öppnar i september, ska du med?

Halvårsavstämning

Blev inspirerad av Miranda att summera träningen halvvägs in i 2010. Förut var jag barnsligt förtjust i att summera och föra statistik över precis allting, men jag har backat lite på den fronten, då det ledde till någon slags minut- och km-hets som kändes kontraproduktiv. Hellre kvalitet, än kvantitet. MEN det kan ju ändå vara intressant att få en överblick över vad sjutton man sysslat med senaste tiden. Here we go...

Januari-juni 2010

Total träningstid: 162 h 18 min / 6 dygn 19 h 25 min
Antal pass: 110
Sjukdom/skada: 20 dagar (12 sjukdom/8 skada)

Simning: 11 h 50 min / 25,7 km /12 pass
Cykling: 51 h 34 min / 1268,6 km / 14 pass
Löpning: 45 h 56 min / 468,49 km / 47 pass

Spinning: 26 h 7 min / 12 pass
Yoga: 17 h 50 min / 12 pass
Längdskidor: 3 h 46 min / 35 km / 2 pass

Övrigt (Styrka, bålstabilitet, rodd mm): 5 h 15 min / 11 pass


Motionslopp

Vällingby marathon: 4:40:20 - som personlig hare åt Evelina
Kungsholmen runt halvmarathon 1:45:39 - PB!
Milspåret 10 km 0:47:11 - snabbdistanspass m 36 cykelmil i benen
Stockholm marathon: 4:34:03 - fick kramp i magen efter 29 km...

Längst:
Cykling till Julita 21/5, 18,5 mil, 7 h 30 min (mkt felkörning...)

Roligast:
Cykelläger på Mallis 24/4-2/5

Cap de Formentor, Mallorca

Helt ok träningsmängd. Väldigt lite simning, men det beror främst på att jag helt enkelt prioriterat bort simträningen under vinter/vår pga våra sena bassängtider. Jag har lång resväg till jobbet och går upp kl.5.30 på morgonen, då funkar det helt enkelt inte att simma kl.21-22 vardagkvällar för min del, morgonträningarna hinner jag inte med (de börjar kl.6.30, då är jag redan på väg till jobbet) och jag har inte hittat motivation för att simträna själv och fightas i de allmänna banorna. Ingen direkt gigantisk mängd löpning heller. Tappade lite motivation när vintern rev fram som värst och fick dessutom en bristning i vaden i samma veva. Däremot desto mer cykling jämfört med tidigare år. Nöjd med att ha fått in en del yoga, men skulle behöva mer av både den varan samt styrketräning. Just nu är det allmän rehab och skadeuppehåll sen cykelkraschen 22/6 som gäller, så det återstår att se hur andra halvåret inkl. tävlingssäsongen kommer att te sig.