Du saknas mig

Minst två dagar per år har jag svårt att fokusera på någonting annat än en oundviklig sanning. Minst två dagar per år skriver jag nästan identiska inlägg, som varken berör träning eller mat. I dag är en sådan dag. I dag skulle min pappa ha fyllt 62 år om inte ett brustet aneurysm hade tagit hans liv för 5,5 år sen. Vilken den andra dagen är kan ni nog räkna ut själva.

Pappa, jag saknar dig.
Du saknas mig.

Denna låt spelades på hans begravning. Jag får fortfarande tårar i ögonen när jag hör den.



Himlen är oskyldigt blå

Himlen är oskyldigt blå
som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur det känns
när broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Himlen så oskyldigt blå

När vi växte opp
Lekte livet vi var evighetens hopp
Det var helt självklart att vår framtid skulle bli
oförbrukat fri
Somrar svepte fram
Jorden värmde våra fötter där vi sprang
Rågen gungade och gräset växte grönt
Hela livet var så skönt

Himlen är oskyldigt blå
som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur det känns
när broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Himlen så oskyldigt blå

Frusna på en strand
Flög vi med drakar medan tiden flöt i land
Vi var barn som ingen ondska kunde nå
Himlen var så blå
Nu tar molnen mark
Jag var förblindad av att solen sken så stark
Men mina ögon kommer alltid le mot Dig
Kan det begäras mer av mig?

Himlen är oskyldigt blå
Djupaste hav likaså
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur det känns
när broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Himlen så oskyldigt blå


Musik: Ted Gärdestad
Text: Kenneth Gärdestad