Svaga ben

Mina ben är inte vana vid normala träningsdoser längre, det är ett som är säkert. Jag har fått avnjuta träningsvärk efter båda mina små löprundor senaste veckan, men så blir det ju efter uppehåll. Svårt det där när man mentalt är på en helt annan nivå än var man egentligen är rent fysiskt. Det är ganska dåligt för motivationen, jag förstår faktiskt delvis idrottare som lägger av helt med träningen efter avslutad elitkarriär. Nu har jag inga planer på att lägga ner träningen, jag är jätteglad över att kunna röra på mig igen, men insikten om kroppens förfall är inte alltid så kul. Bäst att försöka göra något åt saken.

I torsdags fortsatte jag att ägna mig åt projektet att lära mig dansa lindy hop. Efter mycket velande bestämde jag mig slutligen för att våga kliva upp en nivå och går nu alltså nybörjarmedel. Det visade sig vara rätt beslut. Det är klart lättare att dansa när förarna är ner skickliga och här var förstås alla förare strået vassare än på nybörjarnivå. Några var kanske lite väl avancerade och försökte föra figurer som jag aldrig ens har sett och då blev det ju kortslutning, min förmåga till improvisation är minst sagt begränsad fortfarande. På det hela taget gick det ändå bra och det var väldigt mycket mer sammanhängande dans än tidigare. Jättekul! Enda smolket i bägaren var att det var sjukt ojämnt med alldeles för många följare i relation till antalet förare, så det blev många luckor. Förare, kom och hjälpdansa på Chicago!

I går spenderade jag 45 intensiva minuter med att genomföra ett helkroppspass efter bästa förmåga under viss tidspress på friskvårdstimmen. Det gick fint. Mina muskler är svaga, men de tycker om att aktiveras. Körde - äntligen - knäböj igen och det gick riktigt bra. Pappersvikter till trots har jag redan en tilltagande träningsvärk i låren (för att inte tala om resten av kroppen). Utöver det blev det chins, dips, lårcurl, benspark, lite mage och rygg.

Tror att jag ska utmana ödet och ta ut mina stockar till ben på en löprunda i det krispiga höstvädret. Aah!