Specialkost och triathlon

Nu får det vara nog

2011-11-30T21:24:00.001+01:00

Syftet med min träning senaste tiden har varit att bara göra sånt jag tycker är kul. Det känns som en sund inställning. Just nu känner jag att jag varken har tid eller ork att uppdatera här regelbundet och det gör att det inte heller känns speciellt kul. Är det inte roligt, känns det såklart ganska meningslöst, så nu blir det en paus. Kanske återkommer motivationen framöver, det återstår att se. Ha det fint så länge!

Mat för livet

2011-11-25T20:52:00.001+01:00

I dag och i morgon pågår Sveriges största specialkostmässa på Kistamässan: "Mat för livet". Glutenfritt, laktosfritt, mjölkfritt och fritt från allt möjligt på längden och tvären. Själv ska jag delta i ett panelsamtal i morgon lördag kl.12 med temat "Hur ser framtiden ut?".

Passa på att äta dig illamående på gratis smakprover, handla specialprodukter till mässpriser, diskutera med tillverkarna samt ställa frågor till dietister och läkare. Vi ses!

Mer info

Betongben

2011-11-20T21:24:00.001+01:00

Om känslan vid torsdagens pass var den som efter en veckas formtoppning, så var känslan vid gårdagens pass snarast som att kliva in vid 35 km av en mara... Tunga ben! Skyller på att jag hade lekt lite väl frikostigt med skivstången i fredags. Slarvar man med gymträningen straffar det sig genast.

Skönt att springa och ffa att få göra det i dagsljus. Varmt var det också, väldigt svårt att inse att det är första advent om en vecka, det kunde lika gärna vara september. Fick med benen på en 5,57 km lång sväng längs med Brunnsviken, snittet blev långsamma 5:45/km, men då inkluderas även ett par partier där det snarare var klättring än löpning, när jag lyckades hamna mer eller mindre obanat. När jag väl sprang höll jag ca 5:30-tempo. Lugnt och skönt och anpassat efter dagsform.

I dag fyller jag år, så i går kväll fick jag besök av ett gäng fina vänner. Fick en massa fina blommor, vin och choklad, men ffa grymmaste sällskapet! Lovely. I dag firar jag med en vilodag. Kom på att jag faktiskt har tränat 5 dagar denna vecka, det tar sig.

Av bara farten

2011-11-17T21:06:00.001+01:00

Jag mår så himla bra just nu! Allting känns kul och jag går mest runt och ler för mig själv hela dagarna. Härlig känsla!

Den här veckan har jag jobbat väldigt mycket, men även det har varit väldigt kul. Har utöver det hunnit med att både dansa lindy hop, gå på yoga och ta mig tusan om jag inte har sprungit också. Enda dagen jag inte tränat var i går och då var jag på styrelsemöte för SCTs räkning, så det är ju iaf träningsrelaterat. Bra där.

Löpning ja. Var ute på en runda i Hagaparken nu i kväll. Hade sett fram emot att springa i flera dagar, men ändå var jag tvungen att verkligen övertala mig själv innan jag kom ut. Märkligt det där. Tog mig ut med förevändningen att jag bara behövde springa en kort sväng om det kändes alltför motigt, men väl ute var det såklart helt underbart. Det kändes lätt och var bara skönt, så pass skönt att den tänkta rundan utökades med några extrasvängar och plötsligt hade jag avverkat första milen sen maj! Se där. Bitvis aningen mer spännande än nödvändigt även i dag under några partier med trasiga gatlyktor, där risken att slå ihjäl sig ökade avsevärt. Värst är ju när man undre dessa partier möter nån galning med pannlampa, sen är man ju blind i minst 30 sekunder efteråt. Nåja, det blir ju mer av en utmaning i alla fall.

Totalt fick jag ihop 10,45 km på 54:19, dvs 5:12/km.

Hagaparken by night. Här med fungerande gatlyktor.

Senast jag sprang över en mil var alltså i maj, 7 maj för att vara exakt. Då sprang jag 30 km och sen kunde jag knappt gå normalt på 1-2 månader pga nervinklämningen i ryggen. Tjohej. Jag har insett att jag kanske inte kommer att kunna springa 30 km förrän sådär i maj igen och kanske tar det ännu längre tid, men jag har även kommit fram till att det inte gör någonting. Jag är så sjukt glad bara över att kunna springa igen att det faktiskt kvittar.

Triathlon i dans

2011-11-13T13:14:00.001+01:00

I går var det öppet hus på Chicago, så man kunde prova alla möjliga dansstilar helt gratis. Givetvis tog jag chansen att prova charleston och autentisk jazz. Det var precis lika kul som jag trodde! Tyvärr funkar inte tiderna för de kurserna för mig just nu, men det är helt klart något jag kan tänka mig att ge mig på längre fram. Grymt komplement till lindyn, där man ofta lägger in steg från både charleston och jazz.

På kvällen var det tillbaka till Chicago igen för en burlesque varitéshow. Där bjöds det även på en uppvisningsshow i lindy hop och alltså, det ser ju trickfilmat ut! Efteråt stannade jag kvar och socialdansade lindy i ett par svettiga timmar, då såg det betydligt mindre trickfilmat ut... Men kul hade jag!

I dag är jag mör i dansmusklerna. Något som är intressant är att när jag vaknade i går morse hade jag rejäla förkylningskänningar, men jag verkar ha dansat bort virusen, för i dag mår jag hur bra som helst. Det tackar vi för!

Hittade ett klipp som faktiskt är inspelat på Chicago. Här kan man även se exempel på att det här med förare och följare inte nödvändigtvis behöver vara könsbundet, utan det är bara att köra som man känner för. Tummen upp för det.

Progressiv löpning

2011-11-09T22:20:00.000+01:00

och progressiv löpträning. Löppassen blir längre och längre, går snabbare och snabbare, känns lättare och lättare och orsakar mindre och mindre skadekänningar. Receptet på framgång verkar vara att springa mer sällan. Sen jag glesade ut passen rejält, har det bara gått framåt.

Tog en kvällsrunda i Hagaparken i mörkret i dag. Lyckades med konststycket att köra hela rundan progressivt (utan att ens försöka). Sista kilometern var alltså den snabbaste, trots avsaknad av fungerande belysning under en stor del samt att den inkluderade en brant 250 m-backe. Det var inte ens jobbigt att springa uppför backen. Det går bra nu.

8,34 km på 46:10, dvs 5:28/km. HR 161/180. Inget som går till historien direkt, men det är trots allt den längsta distans jag har sprungit sen maj. Det var galet skönt att springa i kväll, sprang runt och log där i mörkret.

Tack kroppen, för att jag kan springa igen!

Mörkerlöpning

2011-11-06T21:31:00.000+01:00

Jag tränar lite till och från, men väldigt lite blir dokumenterat. Senaste tiden har jag mest dansat lindy hop och med tanke på hur lite det har med triathlon att göra, känns det ju inte helt motiverat att skriva om varje enskilt pass.

I dag ägnade jag mig dock åt en av tre triathlongrenar, nämligen min favorit löpningen. Efter en arbetsvecka följt av en styrelsemöteshelg med totalt under veckan kanske hälften så mycket sömn mot vad jag behöver, var det lätt att fastna i soffan när jag väl kom hem på söndageftermiddagen. Kände dock att risken för att somna var överhängande och det hade troligtvis bara resulterat i ännu mer störd nattsömn, så jag bestämde mig för att sticka ut och springa istället, så att jag skulle hålla mig vaken.

Det var väldigt skönt att röra på sig efter en massa stillasittande mötestimmar och göra av med lite ackumulerad överskottsenergi. Eftersom det är allhelgonahelgen var det nåt slags ljusarrangemang längs Brunnsviken, så vanliga löprundan var kantad med marschaller och små lägereldar var tända på uddarna. I vattnet var det även ett gäng kajaker prydda med facklor. Väldigt mysigt och stämningsfullt.

Totalt 6,85 km mysjogg blev det. Pga den överhängande risken att snubbla på nån rot eller liknande i mörkret, tog jag det väldigt lugnt bitvit, så snittempot hamnade på 5:55/km. HR 155, så det var alltså inte speciellt ansträngande. Mysjogg som sagt.

Ett riktigt långpass

2011-10-30T11:33:00.000+01:00

I går provade jag på någonting som för mig är ett totalt nytt fenomen: Jag var på socialdans! Socialdans är ett fenomen som innebär att det spelas musik på ett visst tema som syftar till att främja en viss dansstil och sen dansar man fritt. Det här är vanligt förekommande när det kommer till pardans, har jag fått lära mig. Dansar man swingdans, är ju möjligheten till att få praktisera sin dansstil ganska begränsad om man går till "vanliga" ställen. I går var det så kallad elevdans på Chicago. Det innebär att alla som går en kurs där kommer in gratis och så brukar det tydligen i regel spelas lite långsammare musik (fast det vet jag inte om det stämmer, det var Charlestonsnabba låtar vid flera tillfällen).

Jag hade ingen att gå med och hade ingen aning om huruvida folk brukar dansa med samma partner hela kvällen eller hur det funkade, men jag chansade och gick dit själv. Det visade sig vara ett bra beslut. Jag hann knappt komma innanför dörren innan jag blev uppbjuden till första dansen och sen gick det i ett enda kör. Hann knappt lämna dansgolvet innan det var dags igen och så rullade det på. Det visade sig att det var kutym att man dansar två låtar med samma partner och sen byter man. På så sätt behöver ju ingen stå bredvid och bara se på.

Jag hade tänkt vara där en timme, men plötsligt hade det gått tre. Varmt och svettigt som i en spinningsal. Och så fruktansvärt kul! Jag lärde mig mer på en kväll än jag gjort på hela kursomgången. Otroligt nyttigt att få känna på hur olika förare dansar och att lära sig att våga slappna av och bara följa. Dansade turer som jag aldrig ens har sett förut, men det gick bra med tydlig förning. Sen fick jag såklart hjärnsläpp emellanåt och snurrade åt fel håll och annat, men då får man bara skratta desto mer. Förutom själva dansandet, var det dessutom fantastiskt inspirerande att se alla de som är extremt duktiga dansare dansa loss ordentligt. Imponerande.

Det här är det i särklass roligaste jag har gjort på länge! Men nästa gång blir det vattenfast mascara... I dag har jag träningsvärk.

__________________________

Tidigare på dagen sprang jag en sväng också. Det blev 6,34 km på 32:38, dvs 5:09/km. Fantastisk runda i Hagaparken i strålande sol. Väldigt njutbart. Grym uppladdning inför kvällens socialdans, helt enkelt.

Just ja, jag styrketränade någon gång under veckan också. Utnyttjade min friskvårdstimme och drog av ett helkroppspass på gymmet. Hej knäböj och sen hej träningsvärk.

Du saknas mig

2011-10-27T07:00:00.000+02:00

Minst två dagar per år har jag svårt att fokusera på någonting annat än en oundviklig sanning. Minst två dagar per år skriver jag nästan identiska inlägg, som varken berör träning eller mat. I dag är en sådan dag. I dag skulle min pappa ha fyllt 62 år om inte ett brustet aneurysm hade tagit hans liv för 5,5 år sen. Vilken den andra dagen är kan ni nog räkna ut själva.

Pappa, jag saknar dig.
Du saknas mig.

Denna låt spelades på hans begravning. Jag får fortfarande tårar i ögonen när jag hör den.

Himlen är oskyldigt blå

Himlen är oskyldigt blå
som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur det känns
när broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Himlen så oskyldigt blå

När vi växte opp
Lekte livet vi var evighetens hopp
Det var helt självklart att vår framtid skulle bli
oförbrukat fri
Somrar svepte fram
Jorden värmde våra fötter där vi sprang
Rågen gungade och gräset växte grönt
Hela livet var så skönt

Himlen är oskyldigt blå
som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur det känns
när broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Himlen så oskyldigt blå

Frusna på en strand
Flög vi med drakar medan tiden flöt i land
Vi var barn som ingen ondska kunde nå
Himlen var så blå
Nu tar molnen mark
Jag var förblindad av att solen sken så stark
Men mina ögon kommer alltid le mot Dig
Kan det begäras mer av mig?

Himlen är oskyldigt blå
Djupaste hav likaså
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur det känns
när broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Himlen så oskyldigt blå

Musik: Ted Gärdestad
Text: Kenneth Gärdestad

Fd vältränad

2011-10-26T22:10:00.001+02:00

Det skulle vara lätt att få för sig att jag borde ha gjort någonting maximalt belastande för musklerna med tanke på hur de känns just nu, men det enda jag har ägnat mig åt i träningsväg denna vecka är alltså lindy hop och yoga. Yoga har förvisso en tendens att väcka bortglömda muskelgrupper, men det här är ju löjligt. Känns snarare som efter ett gympass. Kan även meddela att mitt lilla löppass på 4,5 km gav träningsvärk i två dagar. Emn... Så var det det här med att definiera sig som vältränad. Kanske dags att inse fakta. Nåväl, tur att jag gillar träningsvärk. Ska passa på att njuta lite av det istället.

Stressat lugn

2011-10-25T22:58:00.003+02:00

Yoga under tidspress är en intressant upplevelse. Lite av själva poängen med att fokusera på det man gör och ignorera yttre intryck går ju något om intet när man tvingas hålla ordning på tiden, men samtidigt blir det ett ganska bra flow när man fokuserar på att inte stanna för länge i varje position. Normalt sett tar det mig mellan 90-105 min att ta mig igenom hela serien fram till kurmasana och sen avslutande positioner + shavasana. I dag blev jag klar på ca 85 min, så det var ju inte jättestressigt direkt.

Nästa steg är att undvika att ta med sig stressen till yogastudion.

I dag tog de stående positionerna oväntat lång tid, men det berodde mest på att musklerna på insida lår behagade strejka och hotade med att gå av i ett visst läge, så instruktören spenderade lång tid med att hjälpa mig med att få bukt med diverse vinklar och kompletteringsstretchövningar för att komma till rätta med problemet. Därefter gick de sittande positionerna samt avslutande som på löpande band. Och som vanligt skönt (förutom insida lår-incidenten).

Anledningen till att jag hade tidspress var att jag skulle på tränarmöte med spinningledargruppen, så nu har det smidits framtidsplaner minsann. Jag kommer troligtvis inte att leda några pass under hösten, men förhoppningsvis är jag hel och i fas igen till vårterminen.

Upptäckte att jag har lindyhoppat mig till ett ömt knä, men va sjutton, det får det vara värt.

Löpning, klubbfest och lindy hop

2011-10-24T22:19:00.001+02:00

Senaste veckan har gått i ett, liksom veckorna innan det. Hinner knappt andas ibland känns det som, än mindre blogga

I lördags var det dags för den årliga SCT-galan a.k.a. klubbfesten. Alltid lika kul att se alla träningskompisar festkläder istället för svettiga träningskläder, knappt att man känner igen folk. Det spelades biljard, åts mat, delades ut priser och spexades. Väldigt trevligt. Särskilt kul att träffa alla gamla och nya medlemmar med tanke på att jag inte har varit på någon klubbträning på länge.

Gittan, jag och Angelica briljerar med våra biljardtalanger. Foto: Anna Pernestål.

Dagen innan var jag ute och sprang en runda längs med Brunnsviken. En kort sväng på fredagkvällen efter jobbet för att få loss lite rastlöshet och stress ur kroppen. Det blev 4,45 km på 23:11, dvs 5:13/km. Min kropp verkar ha fastnat för det tempot, noterar att i princip alla pass senaste tiden har legat däromkring och då försöker jag ändå att bara springa på känsla och undviker om möjligt att kolla på klockan under passet.

I dag var det dags för lindy hop igen! Wee! Det är ju bara SÅ kul! I dag fick vi lära oss en massa steg och figurer som är inspirerade av 20-talets Charleston, så det var kickar och högt tempo. Sjukt kul - och sjukt svettigt! Här gäller det att ha kondition och koordination om man ska vara med i svängarna. Längtar redan till nästa klass!

Ändrade planer

2011-10-17T19:13:00.001+02:00

Det gick inte alls att löpträna med en nygjord tatuering på axeln. Tygfriktion mot färsk sårskorpa = AJ! Så det blev en söndagspromenad på drygt 1,5 h i krispigt och soligt höstväder istället. Inte alls fel faktiskt, speciellt inte när omgivningen ser ut såhär:

Något svårt att tro att det är mitt i stan va?

Jaaa!!

2011-10-16T12:19:00.000+02:00

Efter det utförligt beskrivna yogapasset har jag även dansat lindy hop och i dag planerar jag att springa, MEN... det känns ganska oviktigt i sammanhanget. Varför? Jo, för att detta har hänt:

1) Jag har fått ett förstahandskontrakt! Hejdå bostadslöshet och kringflackande.

2) Jag har fått en tillsvidareanställning! Hejdå osäker framtid.

Hej vuxenpoäng.

Båda dessa fantastiska nyheter nådde mig i fredags. För att balansera vuxenpoängen något var jag även hos tatueraren samma dag (dock innan jag fick nyheterna ovan), så förutom lycka över ovanstående är jag dessutom nytaterad och glad över det. Tatueringsprojektet fortsätter och nästa sittning är om tre veckor. Ingenting talar för att det skulle ta slut där, så just nu ligger alltså all simträning på is. Med ett stort färglagt sår på armen, bör man inte placera sig i en simbassäng på ett par veckor och de närmsta dagarna bör man även undvika gymträning pga infektionsrisken. Springa får man däremot göra och det planerar jag att göra redan i dag.

Aauuuuumm

2011-10-11T21:44:00.001+02:00

vande gurunam charanaravinde
sandarshita svatma sukhava bodhe

nih shreyase jangali kayamane
sansara halahala mohashantyai

abahu purushakaran
shankhachakrasi dharinam

sahasra shirasam shvetan
pranamami patanjalim

aum

Surya Namaskara A x 5
Surya Namaskara B x 5

Padangushthasana
Pada Hastasana

Utthita Trikonasana
Parivritta Trikonasana
Utthita Parshvakonasana
Parivritta Parshvakonasana
Prasarita Padottanasana A
Prasarita Padottanasana B
Prasarita Padottanasana C
Prasarita Padottanasana D
Parshvottanasana

Utthita Hasta Padangushthasana
Utthita Parshvasahita
Utthita Hasta Padangushthasana B
Ardha Baddha Padmottanasana
Utkatasana
Virabhadrasana A
Virabhadrasana B
Dandasana
Paschimottanasana A
Paschimottanasana B
Paschimottanasana C
Paschimottanasana D
Purvottanasana
Ardha Baddha Padma Paschimottanasana
Tiryam Mukha Eka Pada Paschimottanasana
Janu Shirshasana A
Janu Shirshasana B
Janu Shirshasana C
Marichyasana A
Marichyasana B
Marichyasana C
Marichyasana D
Navasana
Bhuja Pidasana

Salamba Sarvangasana
Halasana
Karna Pidasana
Urdhva Padmasana
Pindasana
Matsyasana
Uttana Padasana
Shirshasana A
Baddha Padmasana
Yoga Mudra
Padmasana
Utplutih

aum

svasti praja bhyah pari pala yantan
nyayena margena mahim mahishah

go brahmanebhyah shubham astu nityan
lokah samastah sukhino bhavantu

aum shantih shantih shantih

Shavasana

Ungefär såhär skulle ett pass ashtangayoga se ut om man dokumenterade det med samma princip som ett styrketräningspass. Den kursiverade texten är öppnings- respektive avslutningsmantran. Surya Namaskara är solhälsningar, första stycket är grundläggande asanas (positioner), andra stycket är primary series så långt som jag går just nu och det sista är de avslutande asanas som jag gör, shavasana är vila. Rätt många övningar blir det, inte konstigt att man är trött i kroppen efteråt. 1:40 tog passet i sin helhet. Musklerna på insida lår hotade att gå av vid minsta anspänning, men i övrigt var jag ovanligt mjuk och rörlig. Skumt.

Jag tycker verkligen om yoga. Varje gång jag haft ett längre uppehåll (som nu), undrar jag alltid varför jag inte gått dit tidigare när jag väl är där. Det är ju helt underbart. Måste komma ihåg den här känslan nu.

Nära skjuter ingen fotled

2011-10-08T18:00:00.001+02:00

Och tur är väl det.

Stack ut och avnjöt det fantastiska höstvädret med en löprunda i Hagaparken, dvs grönområde nr 3 som jag har precis runt knuten just nu. Det är verkligen lätt att glömma att man i princip är mitt i stan, när man springer runt på stigarna där. Benen var stela av träningsvärk, men trummade på bra ändå och jag lät kroppen hålla det tempo som kändes bra för dagen. Sprang bort förbi koppartälten och hittade nån slinga så att jag kom tillbaka ungefär samma väg som jag kom ifrån. När jag stannade klockan hade jag sprungit 6,1 km på 31:41, dvs 5:12/km. Nu börjar det minsann lika löpträning igen.

Mitt i en nedförsbacke fylld av rötter och lera, fick jag möte och tappade väl fokus på var fötterna tog vägen och råkade trampa snett. Fick lite halvpanik i någon sekund (vill inte precis råka dra upp min gamla muskelbristning igen), men insåg sen att jag inte hade lyckats göra mig speciellt illa utan kunde fortsätta springa resten av vägen utan problem. Väl hemma blev det tryckförband och högläge en stund ändå - just in case. Sen kunde jag utan problem promenera 2-3 timmar i stan och nu känner jag en viss ömhet, men det handlar knappast om någon allvarligare fotledsdistortion.

I natt går Ironman World Championship av stapeln i Kona, Hawaii och inte mindre än 6 st av mina klubbkompisar har lyckats kvala dit i år. Sjukt imponerande. Övriga galna klubbkompisar ska således köra ett 12 timmar spinningpass och kolla på livesändningen av loppet. Eller, de flesta kör nog spinning en stund och äter chips resten, men det är säkert någon som kör 12 timmar, brukar kunna bli så. Själv har jag andra planer och för första gången på flera år kommer jag antagligen inte ens att se livestreamingen, men mina tankar är med kämparna på Hawaii. Go go go!!

SCT:are som tävlar i årets upplaga är:

Helena Lindahl, startnr 1154
Helene Malmqvist, startnr 1860
Emma Lindwall, startnr 1701
Olof Norberg, startnr 1623
Fredrik Robertsson, startnr 1614
Pertti Tomminen, startnr 369

Heja heja!! Jättestort lycka till! Ni är GRYMMA!

Bidrar med ett litet inspirationsklipp:

Svaga ben

2011-10-08T11:36:00.000+02:00

Mina ben är inte vana vid normala träningsdoser längre, det är ett som är säkert. Jag har fått avnjuta träningsvärk efter båda mina små löprundor senaste veckan, men så blir det ju efter uppehåll. Svårt det där när man mentalt är på en helt annan nivå än var man egentligen är rent fysiskt. Det är ganska dåligt för motivationen, jag förstår faktiskt delvis idrottare som lägger av helt med träningen efter avslutad elitkarriär. Nu har jag inga planer på att lägga ner träningen, jag är jätteglad över att kunna röra på mig igen, men insikten om kroppens förfall är inte alltid så kul. Bäst att försöka göra något åt saken.

I torsdags fortsatte jag att ägna mig åt projektet att lära mig dansa lindy hop. Efter mycket velande bestämde jag mig slutligen för att våga kliva upp en nivå och går nu alltså nybörjarmedel. Det visade sig vara rätt beslut. Det är klart lättare att dansa när förarna är ner skickliga och här var förstås alla förare strået vassare än på nybörjarnivå. Några var kanske lite väl avancerade och försökte föra figurer som jag aldrig ens har sett och då blev det ju kortslutning, min förmåga till improvisation är minst sagt begränsad fortfarande. På det hela taget gick det ändå bra och det var väldigt mycket mer sammanhängande dans än tidigare. Jättekul! Enda smolket i bägaren var att det var sjukt ojämnt med alldeles för många följare i relation till antalet förare, så det blev många luckor. Förare, kom och hjälpdansa på Chicago!

I går spenderade jag 45 intensiva minuter med att genomföra ett helkroppspass efter bästa förmåga under viss tidspress på friskvårdstimmen. Det gick fint. Mina muskler är svaga, men de tycker om att aktiveras. Körde - äntligen - knäböj igen och det gick riktigt bra. Pappersvikter till trots har jag redan en tilltagande träningsvärk i låren (för att inte tala om resten av kroppen). Utöver det blev det chins, dips, lårcurl, benspark, lite mage och rygg.

Tror att jag ska utmana ödet och ta ut mina stockar till ben på en löprunda i det krispiga höstvädret. Aah!

Innerstan + löpning = kärlek

2011-10-05T21:58:00.001+02:00

I lördags flyttade jag mitt pick och pack till Vasastan och sedan dess har jag hunnit med att avverka två löprundor här. Den som tror att innerstadslöpning skulle vara tråkigt, har nog aldrig provat. I söndags sprang jag längs med Brunnsviken som ligger ett stenkast härifrån och i dag sprang jag rakt åt andra hållet och tog en sväng ute på Gärdet. Man behöver inte springa en meter på asfalt om man inte vill. Helt klart mer inspirerande löpstråk än förorten där jag spenderat de senaste åren har att erbjuda. Jag blir tom sugen på morgonträning och det vill inte säga lite. Att jag just nu bor på knappt 20 min promenadavstånd från jobbet är inte precis helt fel det heller.

I söndags sprang jag 5 km och i dag blev det ca 7,4 km, vilket är den längsta sträcka jag sprungit sen i maj. Båda rundorna gick i ca 5:30-tempo, vilket verkar vara det tempo min kropp faller in i automatiskt och jag resonerar som så att det nog är bättre att springa lite snabbare och kunna hålla ett lite bättre löpsteg än att springa forcerat sakta och få ett onaturligt löpsteg. Ingen aning om vad som är rätt, men det gör inte ont iaf och det är ju det viktigaste.

Reflexväst på. Hej höst.

Det märks ju att jag inte sprungit på länge, får träningsvärk av korta joggingrundor och det är faktiskt tom ganska jobbigt(!) emellanåt. Insikten att jag har sprungit en hel mara i ungefär samma tempo med lägre ansträngningsgrad smakar ju lite bittert, men det vägs upp av den ljuvligt söta smaken av att kunna springa igen - utan att ha ont!

Hej träningsvärk

2011-09-29T19:54:00.001+02:00

Som jag har saknat dig.

I dag har musklerna minsann gett sig tillkänna. Fast inte sådär immobiliserande och handikappande, utan bara sådär skön och mysig som träningsvärk är när den är som bäst. Som det ska vara.

Rastlösheten är min vän och min fiende och senaste tiden har den tagit överhanden så till den milda grad att det tidvis har känts som om någonting försökt ta sig ut genom huden. Då finns det bara en sak att göra: Att springa!

Så i dag har jag sprungit! Äntligen! Underbart och fantastiskt och bara så skönt! Sprang genom kyrkogården och bort till Hagaparken och jag hade gärna sprungit i timmar, men någonstans lyckades jag sansa mig och det blev bara en halvtimme och ca 5,5 km, men det räckte för att stilla abstinensen i alla fall.

Aah! Träning är den bästa medicinen. Träna för att rensa huvudet och för att bli trött på det där sköna sättet. Bli trött fysiskt, så att man kan somna och sen bli pigg på riktigt. Istället för att bli trött av tankar som går i spinn och som gör att det enda man vill och det enda man inte kan är att sova.

I morgon kommer jag säkert ha ännu mer träningsvärk. Hoppas det.

Hallå musklerna, är ni kvar?

2011-09-28T21:37:00.000+02:00

No reply.

Första styrkepasset på alldeles för länge. En alltid lika intressant upplevelse.

Hade tänkt köra knäböj, men kom på att det kanske inte är en jättebra idé att placera en smutsig, tung (nåja) och lättrad skivstång på min relativt nygjorda tatuering, så jag styrde om planerna lite. Körde chins, dips, lårcurl, benspark, tåhäv samt lite fjollboll mm för mittpartiet. Trots ett löjligt kort pass på löjligt låga vikter (som kändes löjligt tunga), lär jag troligtvis få löjligt mycket träningsvärk. Ser fram emot det.

Orsaken till uppskjutna styrkepass, uteblivna knäböj och utebliven simträning. Och nej, den är inte klar ännu.

Om benen inte totalt vägrar samarbeta, blir det definitivt löpning i morgon. Åh, löpning. Ge mig.

Äntligen lossnar det!

2011-09-26T21:02:00.000+02:00

Frånvaron av inlägg beror främst på att jag inte har ägnat mig åt speciellt mycket intressantare träning än marklyft av flyttkartonger och löpning mellan lägenhetsvisningar senaste tiden. Men nu så... börjar jag se slutet på flyttperioden snart. Har fixat boende fram till årsskiftet, så nu är det bara en flytt kvar tills jag får stå landa i några månader iaf. Can't wait.

Den enda organiserade form av fysisk aktivitet som jag har prioriterat att upprätthålla är dansen. Jag har dansat lindy hop inte mindre än 3 gånger senaste veckan och det har varit lika snurrigt som alltid, men så i dag... efter en sjukt stressig och snurrig arbetsdag, DÅ väljer det att lossna - äntligen! Vi fick dansa väldigt mycket fritt och lite längre sammanhängande sekvenser med samma partner och det var tydligen precis vad som behövdes för att få in känslan. Den där berömda känslan för när man gör vad och hur allt hänger ihop och den där känslan av att kunna följa utan att behöva räkna steg och TÄNKA så himla mycket. Flow skulle det nog kunna kallas. Äntligen. Så sjukt kul!

Självklart var det även sista gången på nybörjarkursen. Så nu är den stora frågan... vågar man kliva upp till nybörjarmedel eller bör man satsa på att nöta grunder på ytterligare en nybörjarkurs? Hade jag hittat flowet ett par veckor tillbaka, så hade det varit solklart, men fram tills i dag har det faktiskt varit ganska tricky. Hmm, tål att tänkas på.

För övrigt har det blivit väldigt mycket promenerande senaste tiden. Transporterar mig gärna till fots och när rastlösheten tar vid är det bästa sättet att få ordning på tankarna. Går väl ca 1-2 timmar per dag, ibland mer. Så trots avsaknad av träning, kommer troligtvis inte vällevnadssjukdomarna och tar mig den här månaden heller.

Men jag har börjat att längta efter löpning igen, så snart ska jag ta mig tid för det.

Snurrigt värre

2011-09-13T23:08:00.000+02:00

Kom iväg på lindy hop i går till slut. Missade förra veckan och hann inte ta igen det heller, så det var 2 veckor sen jag dansade senast. Kombinerat med för lite sömn, för lite mat och för mkt att tänka på, så gick det väl... sådär. Var riktigt snurrig i början och tappade bort mig även med de bästa förarna. Tyckte uppriktigt synd om de som försökte dansa med mig där ett tag. Men det lossnade så småningom och då blev det sådär barnsligt kul igen. Och sen blev det svårt igen. Plötsligt skulle grundsteget bytas från eight count till six count och det skulle läggas till snurrar och grejer. Då blev det överhettning i hjärnkontoret och jag återgick till att komma av mig mitt i rörelser och annat osmidigt. Men även här lossnade det efter ett tag, så än finns det hopp. 75 svettiga minuter dans och medföljande endorfinrus cashas in på må bra-kontot.

Mitt liv är nerpackat i flyttlådor och min tid är upplanerad utan tid för speciellt mycket träning ett tag framöver, men jag hoppas och tror att det lugnar ner sig snart, så att jag hittar tillbaka till någon slags vardag igen. Och i min vardag ingår träning.

Teknisk styrka

2011-09-11T09:40:00.000+02:00

Jag har ett stort behov av att umgås med folk just nu och då är det ju oerhört praktiskt när ens vänner föreslår att man ska träna ihop, så får man två flugor i en smäll.

Mötte upp Jocke i går på gymmet och körde ben (yes!). Jag tränar ju fortfarande knäböj på pappersvikter, men jag fick några värdefulla tekniktips att ta med mig när vikterna börjar kännas igen. Fortsatte med lite benmaskiner för att trötta ut musklerna lite efter alla lätta böj. Körde även excentriska tåhävningar och lite balans. Ca 50 min. Avrundade det hela med en social promenad. Tack Jocke för en bra eftermiddag!

Kvällen spenderades med att rensa, sortera, packa, kasta i oändlighet. Flytta är jobbigt, var kommer alla saker från? Jag äger ju "ingenting", men tydligen är "ingenting" stort nog för att ta upp x antal kartonger. X antal soppåsar lyckas man ju fylla också, varför slänger man inte bara skräpet från början? X antal kassar med kläder och skor går till second hand, det känns ju iaf lite bättre, då kanske någon annan får användning av det + att Erikshjälpen drar in lite pengar till folk som behöver det bättre än jag behöver mina gamla skor.

Träningskläderna har jag inte ens orkat börja rådda i, men det är sjukt vad mycket träningskläder jag har. Fast jag använder faktiskt det mesta, galet nog. Det blir bara så tydligt hur mycket det är när allting råkar vara rent samtidigt.

Nu ska jag fortsätta sortera, packa, slänga, flytta på saker. Det är träning nog. Inte minst mentalt.

Styrketräning för svaga

2011-09-09T19:29:00.000+02:00

Pga diverse omständigheter har det inte blivit någon träning alls den här veckan, man kan sammanfatta det med att jag varken har haft tid, ork eller lust. Däremot har jag haft en rastlöshet i kroppen som jag har försökt att promenera bort. Har spenderat otaliga timmar med att gå gå gå och gå. I tisdags blev det t.ex. en drygt 3 timmar lång promenad runt Brunnsviken och i Hagaparken. Min höft är inte överlycklig över det precis, men jag orkar faktiskt inte riktigt bry mig.

I dag pallrade jag mig i väg till gymmet efter jobbet. Hade verkligen ingen lust, men gröten i skallen vägrade låta mig fortsätta jobba och jag tänkte att jag nog skulle piggna till av lite träning. Projekt endorfinjakt inleddes och det gick väl sådär. Upptäckte snart att två veckor utan ordentlig sömn och med bristfälligt matintag, inte precis kvalar in som den senaste formtoppningsmetoden. Kände mig sjukt svag. Det enda som gick bra var dips, där -3 kg i kroppsvikt tydligen ger en klar fördel. Efter 30 min blev jag illamående och avslutade projektet för dagen. Hann iaf igenom större delen av överkroppen. Benträning ger klart bättre endorfinpåslag, men jag ville inte påfresta höften mer just nu. Sen gick jag lite till...

Närmsta framtiden är rörig och oklar, men jag planerar iaf att dansa lindy hop och ska förhoppningsvis lyckas få in lite yoga också. Det känner jag att jag behöver.

Parkourorientering och marathonsimning

2011-09-04T10:31:00.001+02:00

Efter löprundan i går, stack jag tillsammans med min vän Jocke ut till Nackareservatet och spenderade några timmar med att promenera, hoppa mellan stenar, klättra uppför små bergsknallar och bara njuta av naturen. Ett väldigt skönt sätt att spendera en lördag. Man har naturen runt knuten hela tiden, varför är man så sällan där?

Utsikt över Källtorpssjön

Orientering eller lindy hop?

Gårdagens pulshöjare var när en orm fick för sig att det var läge att åla förbi precis framför mina fötter, men jag måste säga att jag hanterade det oväntat bra (jag har en närmast panisk ormfobi). Jag skyller allt på Jocke, de senaste två gångerna jag har träffat på ormar ute i naturen, så har han varit i närheten. Båda gångerna har det dock gått ganska bra, så jag antar att det även har hjälpt mig att bearbeta fobin en aning. KBT ftw!

Medan vi knatade runt Källtorpssjön och parkourhoppade mellan stenar och lekte med orienteringskontroller, pågick årets marathonsimningsförsök i sjön i fråga. SCT's simtränare Stoffe har de senaste 3 åren gett sig på den till synes helt galna utmaningen att försöka simma ett marathon. Han fick sällskap av lite andra SCT:are under dagen på ett eller flera varv och vi mötte upp och hejade från bryggan.

Det går åt mycket energi om man ska simma en hel dag. Viktigt att allting även är tydligt uppmärkt, så att man ej tar fel ;)

Stoffe till höger, efter 15 varv (ca 21 km). Pål till vänster.

Jonas har klivit upp efter att ha avverkat 12 varv (ca 16,5 km) och därmed putsat sitt distans-PB med nästan 3 km. Bra jobbat!

Välförtjänt måltid efter 18 varv och ca 25 km

Det blev visst inget marathon i går, men väl ca 25 km och sådär en 11 timmar i vattnet (inkl. pauser), vilket bara det är en enorm bedrift. Imponerande starkt pannben på den snubben. Go Stoffe!

Disciplin och frånvaro av densamma

2011-09-03T12:24:00.001+02:00

Ok, det gick inte att låta bli! När termometern visar 18 grader och solen strålar, måste man ju bara ge sig ut och springa! Och så fick det bli.

Benen pinnade på och jag orkade inte argumentera med mig själv eller väga för- och nackdelar mot varandra avseende distans och tempo, så jag lät benen rulla på i det tempo som kändes behagligt för stunden. När jag hade avverkat den runda jag sprungit de senaste två passen, kändes det fortfarande så pass bra att jag beslutade mig för att fortsätta. Snarare, det gick inte riktigt att få stopp på kroppen, så jag förhandlade till mig en extra km mot att jag fick sänka tempot lite. Eh, ja, jag blir lite schizo ibland. Skyller på sömnbristen.

Lyckades få stopp på mig själv efter ca 4 km och när jag tittade på klockan hade jag då sprungit i ca 21 min, vilket ger ett snitt på 5:15/km. Nästan ett riktigt löppass juh! Wee! Härlig känsla!

Kalmar sprint 2009

Det är faktiskt väldigt skönt det här att springa på känsla, utan vare sig puls- eller distansmätning. Nu vet jag ju hur långt det är mellan olika punkter i omgivningen ändå, så det blir ju något av en sanning med modifikation, men utan GPS iaf. Klocka har jag, men jag kollar inte på den förrän efter att jag har stannat. Det blir lite mer avskalat, en friare känsla. Hör ni det, alla kontrollfreakslöpare där ute! (ja, jag vet, jag är egentligen likadan ;)) Våga prova!

Fredagsstyrka och sömnlöshet

2011-09-03T10:26:00.000+02:00

Avslutade arbetsveckan med att utnyttja en friskvårdstimme, vilken spenderades på personalgymmet. Vi har faktiskt ett riktigt bra personalgym, betydligt bättre än gymmet jag betalar för att träna på. Enda anledningen till att jag har valt att behålla mitt andra gymkort är av bekvämlighetsskäl, det finns helt enkelt inte en chans att jag skulle åka till jobbet för att träna när jag är ledig.

Det blev hursomhelst ett styrkepass för ben och mage. Ben är ju som bekant min favoritmuskelgrupp att träna (efter hjärtat) och jag fortsatte att jobba på mina knäböj. Efter skadan har jag gått ner till löjligt låga vikter och kör i princip bara teknik i just knäböjen och kompletterar med lite tyngre vikter i diverse maskiner istället. Trist, men vad gör man? I går kände jag iaf att jag vågade höja lite, så jag la på 5 kg, vilket tog mig upp till den respektingivande vikten 35 kg. Fortfarande pappersvikter alltså, men skönt att det går framåt.

Bästa övningen (fast mer djup än på bilden såklart)

Eftersom jag bara körde ben och mage, innebär det alltså att jag har sådär halva kroppen kvar, så jag blir väl så illa tvungen att masa mig till gymmet igen inom en snar framtid.

Man kan ju tycka att man borde bli trött av en vecka med jobb och träning och fredagar brukar jag stupa i säng, men nejdå, min kropp tyckte visst inte alls att det var läge att stänga av när jag gick och la mig vid tolvtiden i går kväll. Låg och vände och vred på mig till framåt fyratiden, då jag äntligen lyckades somna till och sov oroligt fram till strax efter kl.6, då jag vaknade(!). Trodde att jag skulle kunna somna om, men icke! Låg kvar till strax efter 9, sen gav jag upp. Funderade ett tag på om jag skulle sticka ut och springa, men det kändes närmast kontraproduktivt.

Så vi får väl se om jag lyckas få någon träning avklarad i dag eller om det slutar med att jag däckar i soffan nån gång på eftermiddagen.

Ett rätt av tre

2011-08-31T21:43:00.001+02:00

Den här veckan har jag:

1. Dansat lindy hop
2. Tränast ashtangayoga
3. Sprungit

Det må vara tre grenar, men det gör det knappast till triathlonträning. Nåja, nu när jag börjat springa lite (med betoning på lite) igen, är jag iaf närmare än vad jag har varit på ett bra tag.

Yogapasset i går var välbehövligt. Jag hinner börja sakna yogan när jag inte har varit där på en vecka, vilket jag anser vara något slags gott tecken. Gick på Mysore i vanlig ordning och körde fram till kurmasana (yes!), lite kompletteringsstretchövningar (försök säga det fort 10 ggr) och sen avslutande serien inkl. huvudstående (yes igen!). Återuppväckte mitt lotusställningsorsakade blåmärke, men det var det värt.

I dag sprang jag alltså. Började med att promenera ca 10 min för att väcka musklerna lite, sen sprang jag mest på känsla. Känslan sa mig dock att jag sprang snabbare än jag kanske egentligen borde, men det var helt enkelt svårkontrollerat när benen bara ville springa iväg. Besinnade mig och sprang ändå bara en liiten bit längre än sist och då visade det sig såklart att jag hade sprungit längre, men på kortare tid, dvs snabbare. Höll väl ungefär 5 min/km, så det var ju inget rasande tempo, men tja, snabbare än planerat rehabjoggtempo iaf. Tror dock att det gick bra, har inte nämnvärt ont och får väl hålla tummarna för att det inte börjar göra ont i morgon heller. Totalt ca 3,2 km (jag har sprungit så många mil i det här området att jag inte behöver en Garmin för att veta hur lång en viss sträcka är) på ca 16 min.

Definitivt beroendeframkallande aktivitet

Det är så sjukt frusterande att inte bara kunna köra på som man vill. Jag vill springa snabbt och långt - helst i går! Nu måste jag liksom stanna innan jag knappt ens hunnit komma igång ordentligt. På sätt och vis var det enklare med totalt löpförbud, för jag känner mig helt klart mer frustrerad nu. Men tålamod är det som gäller, så att jag kan fortsätta att öka utan bakslag. Om några månader kan jag kanske tom kalla det träning...

So you think you can dance

2011-08-29T19:50:00.000+02:00

Måndag betyder numera lindy hop på Chicago. Roligt roligt, men svårt svårt svårt. Första delen av passet repeterade vi mest de figurer vi fick lära oss förra veckan och det gick oväntat bra, trots utebliven repetition från min sida. Jag fick några riktiga aha-upplevelser och det kändes verkligen som att jag började få kläm på det där med pardans. Sen skulle det såklart krånglas till med mer komplicerade figurer och plötsligt var det svårt på riktigt. Mitt i allting fick jag klara koncentrationsproblem och jag tycker ganska synd om de stackare som försökte föra runt mig där ett tag, haha.

Åter en aha-upplevelse gällande hur viktigt det är med bra förning. När man dansar med någon som verkligen kan föra och är tydlig, är det betydligt lättare att få till det. Ganska cool känsla att liksom bara svepas med. När man är två osäkra nybörjare är känslan mer den av att en blind leder en blind. Måste dock säga att av de nybörjarförare jag fått äran att dansa med, så är de flesta kvinnliga förare betydligt bättre än de manliga.

Instruktörerna sa i slutet att lektion nr två brukar vara den som känns allra svårast och mest förvirrande, sen släpper det. Låt oss hoppas att de har rätt. Jag känner mig iaf ganska nyfrälst på det här med pardans, det skulle jag aldrig ha kunnat tro för några år sen. Det är ju faktiskt sjukt kul, det här vill jag kunna.

Allt annat än träning

2011-08-28T21:47:00.000+02:00

Om gårdagen började hurtigt, så var förhållandena de rakt motsatta i dag. Gårdagen tog inte slut förrän tidigt i morse och jag vaknade inte förrän på eftermiddagen i dag. Låg kvar ett bra tag innan jag ens orkade masa mig upp framåt 16-tiden, åt sen frukost kl.17.30 och strax därefter blev det chips till middag. Nu är det snart dags att sova igen. Sjukt produktiv dag, minst sagt. Men men, ibland blir det så och jag hade iaf kul i går, så det får det vara värt.

Men nu får det vara nog med hedonism och dekadens ett tag framöver och mer fokus på (fysiskt) hälsofrämjande aktiviteter. Nästa vecka inleds med lindy hop!

Veckan som gått har sett ut som följer:
Måndag: Lindyhop ca 60 min
Tisdag: Ashtanga yoga ca 90 min
Onsdag: -
Torsdag: Styrketräning helkroppspass ca 50 min
Fredag: -
Lördag: Rehabjogg 17 min ca 3 km
Söndag: -

Nästa vecka ska förhoppningsvis innehålla lite färre luckor i träningsschemat.

Test-/rehabjogg nr 2

2011-08-27T12:55:00.002+02:00

Var ute och testade joggingbenen i dag igen, i en paus från festivalandet på Popaganda. Varmt och svettigt, men inte ont! Hade säkert kunnat springa längre, men jag sansade mig och stannade efter 17 min och ca 3 km. Wee! Jag kan springa igen!

Den oslagbara kombinationen av festivalarmband och pulsklocka.

Carl-Henriks minne 11/9

2011-08-24T19:11:00.001+02:00

Ska du springa ett lopp i höst, ska du springa det här!

Vår vän och klubbkamrat Carl-Henrik lämnade oss hastigt till följd av hjärtmuskelinflammation den 16 september 2008. Carl-Henrik blev 26 år gammal. Trots sin ungdom var han en av de medlemmar som varit med längst i Stockholm City Triathlon, hans intresse för triathlon och engagemang för klubben var mycket stort. Hans styrka i triathlon var löpningen som också var hans stora passion.

För att hedra Carl-Henrik arrangerar vi löpartävlingen Carl-Henriks Minne, en tävling för alla, elit som motionär.

Carl-Henriks Minne är en löpartävling på Södermalm i Stockholm. Den snabba och lättlöpta banan går ut med Årstaviken och är perfekt både för dig som vill testa på den kortare distansen på 5 km, samt du som vill slå personbästa på 10 km.

Anmälan är öppen - Kom och spring!

Info och anmälan

Smida medan järnet är varmt

2011-08-23T20:51:00.000+02:00

Yoga i dag - igen! Kände att jag ville köra på igen ganska snart efter intensivkursen, för att undvika att tappa momentum. Det var dock ganska nära att jag inte kom iväg. När jag kom ut från jobbet stod all trafik still i samtliga riktningar (ingen ovanlig syn senaste tiden), vilket innebar att jag var tvungen att gå till St Eriksplan (ca 20 min) för att ta T-bana därifrån. Under de första 500 m eller så passerade jag 3 st bussar som hade startat med 10 min intervall, tur att man inte hoppade på en sån...

Fick en trötthetsdip utan dess like när jag satte mig på T-banan, som var varm och kvav. Övervägde att åka hem och lägga mig, men när jag skulle byta T-bana vid gamla stan fick jag lite frisk luft och kvicknade till. Väl vid Mariatorget gick jag av per automatik och styrde stegen mot yogastudion.

Och tur var väl det, för det kändes riktigt bra i dag med. Mysoreklass och jag kände att jag fick till ett ganska bra flöde. Hade lite balansproblem i utthita hasta padangusthasana, men det är inte precis någon ovanlighet för min del.

Utthita hasta padangusthasana

Jag har senaste dagarna vid några tillfällen känt att jag varit lite öm på insidan av höger smalben och funderat över vad sjutton jag kan ha gjort där - i dag fick jag svaret: En lotusskada! När jag sitter i lotus trycks smalbenen mot varandra och efter att ha spenderat ovanligt mkt tid i den positionen senaste dagarna, har det orsakat en svullnad på ena benet. Inte värre än ett blåmärke alltså, men det var ganska obekvämt att komma in i lotusställning. Nåja, det får det vara värt.

Delad svett är dubbel svett

2011-08-22T20:26:00.000+02:00

Att svettas tillsammans med (mer eller mindre) kända människor i varma källarlokaler verkar vara min melodi just nu. Så även i dag, men ny genre denna gång: Jag har dansat lindy hop!

Så sjukt kul! Och svårt! Och svettigt! Man fick byta danspartner hela tiden, så svetten blandades friskt i lokalen. Där märkte man också vilken otroligt stor skillnad det är att dansa med en bra förare jämfört med en osäker. Jag hade för det mesta fullt upp med att försöka komma ihåg grundstegen, men när jag några ggr hade turen att få riktigt bra förning, så gick det nästan av sig självt - coolt! Är föraren osäker, har jag en tendens att vilja gå in och föra och då blir det vanligtvis pannkaka av alltihop ;) Queeraktivisten i mig slog volter av glädje när jag såg att det även var en del kvinnor som valde att vara förare! Själv föll jag alltså in i heteronormen och valde att vara följare, men det vore kul att lära sig både och framöver (och det känns lättare att följa, så jag börjar där ;))

Jag har dansat en hel del om man backar bandet några år i tiden, men det här var mitt första försök till pardans. Eller nej förresten, jag gick en salsakurs för många herrans år sen, men det blev visst inte så mkt av med det sen. Jag älskar att dansa, det är en sån där fantastisk motionsform där man aldrig upplever att man tränar bara för att det är så kul. Sen att det kanske inte alltid ser så snyggt ut är en annan sak, men man måste ju börja någonstans. Och nu har jag börjat.

Som om jag behövde fler intressen ;) Men det är alltid kul med nya projekt. Kan man inte träna det man brukar, får man hitta någonting nytt som fungerar. Det var så jag hittade löpningen en gång i tiden, när jag hade pajat axeln och var tvungen att ge upp kickboxningen (som då var min stora passion). Nu kan jag inte springa som jag brukar, men jag kan träna yoga och jag kan dansa, uppenbarligen. Man måste lära sig att se det som är bra, se vad man kan och inte stirra sig blind på allt man inte kan.

Upp och ner och bak och fram

2011-08-21T14:44:00.000+02:00

Dag 3 av 3 på intensivkursen i dag och det blev ännu ett långkörarpass på 2,5 h! Jag trodde att kroppen skulle vara helt slut i dag och att det mesta skulle gå ganska trögt, men tvärtom så gick det sjukt bra. Hade bra flyt och kom längre i de flesta asanas. Klarade bhujapidasana (fast inte precis supersnyggt, så jag anser mig ej ha klarat målet) och blev introducerad i kurmasana. Ok, där lär jag bli kvar ett tag, jag är inte precis jättenära att göra den snyggt om man säger så.

Googlade fram en bild på Kurmasana. Det ser inte riktigt ut sådär när jag gör den - ännu. Bild från www.sevayoga.net

Fick även introduktion i en vinyasa som kommer på slutet, där man från ryggliggande gör en slags bakåtkullerbytta och landar i chaturanga dandasana (ungefär nedre läget i en armhävning, se bild nedan) samt gjorde huvudstående nästan helt självständigt.

Chaturanga dandasana. Bild från www.yogajournal.com

Jag har tidigare varit lite rädd för alla positioner där man hamnar upp och ner, men nu när jag fått bra hjälp genom övningarna har rädslan helt försvunnit och ersatts med nån slags jävlar anamma-känsla, typ "det ska gå!" och då går det!

Det har verkligen varit en grymt bra workshop och jag har tagit flera stora kliv framåt i min yogautveckling på bara 3 dagar. Duktiga lärare är verkligen viktigt för att man ska få självkänslan att våga utmana sig själv.

Och till alla som anser att yoga inte är träning: Kom med på ett sånt här pass och prova innan ni uttalar er. Jag har nog inte en enda muskel som inte är trött och öm efter den här helgen och jag har producerat litervis med svett.

Aah! Det här var nog knuffen som behövdes för att verkligen ta tag i yogaträningen igen. Can't wait!

Räknade för övrigt ut att jag har tränat ca 10 h den här veckan, varav 8,5 h yoga. Det måste vara mest välfyllda träningsveckan sen i våras och jag har nog aldrig yogat så mkt samma vecka någonsin. Känslan i kroppen är iaf kanon!

Långpass yoga

2011-08-20T15:05:00.002+02:00

Dag 2 av 3 på intensivkursen avklarad. Ett riktigt långpass på 2,5 timmar! (+lite genomgångar, så vi var där ca 2.45) Minst lika svettigt i dag! Jag klarade nästan bhujapidasana, missade på bakåthoppet, men hade nog klarat det om jag inte hade halkat på mig själv pga all svett. I morgon ska jag få introduktion i kurmasana (nästa asana i serien). Och så gjorde jag huvudstående! Tre gånger! Jag är sjukt stolt över mig själv!

Dessutom fick vi lära oss en del bra kompletteringsövningar, gjorde lite parövningar mm utöver Mysoreträningen. Väldigt nyttigt!

Nu ska jag på 60-årskalas, sen är det dags igen kl.10 i morgon. Det blir nog en ovanligt nykter tillställning för min del.

Nära-Bikram-upplevelse

2011-08-19T22:06:00.000+02:00

I dag har jag avverkar dag 1 av 3 på en intensivkurs i ashtangayoga nivå II/Mysore. Dagens klass var över 2 timmar lång och de började med att repetera andning och bandhas (kroppslås), sen var det ledd träning genom solhälsningarna och stående asanas, Mysore fram till bhujapidasana och sen lite extra genomgång av skulderstående innan sittande avslutande positioner och shavasana.

Det var ganska kul att ha ledd träning för en gångs skull, i vanliga fall går jag ju bara på Mysore-klasser där man gör serien i sin egen takt, men får hjälp med korrigeringar. Det var bra att bli påmind om vad man ska fokusera på i vissa asanas, för det är lätt att man börjar göra slarvfel. Fast lite frustrerande samtidigt att inte få köra i sin egen takt, så jag fortsätter nog med Mysore framöver också ;)

Tog ytterligare ett steg mot att så småningom klara av bhujapidasana i dag, trots att jag startade passet med träningsvärk, sömnbrist och första arbetsveckan efter semestern i kroppen. Dessutom kommer den ju av naturliga orsaker sist i serien för min del och då är man ju redan ganska trött, men det finns ju ett syfte med ordningen, så det är bara att gilla läget. Snart sätter jag den, kanske. Det får bli mitt nya träningsmål!

Bhujapidasana är alltså den första av de tre asanas som visas här

Vi var 20 utövare och 2 instruktörer (guld att kunna få så mycket hjälp!) i shalan och det blev helt galet varmt och fuktigt. Det är vanligtvis varmt, men nu var det så att man svettades som under värsta spinningpasset och hela golvet var helt blött. Tur att jag har en antihalkmatta som jag lägger ovanpå den vanliga yogamattan, annars hade man väl stått på näsan. När klassen var slut observerade jag att alla fönster i hela lokalen (inklusive receptionen) var totalt igenimmade. Känner mig lite lätt dehydrerad såhär efteråt (man dricker aldrig någonting under passen), men det var det värt!

Det finns en klar poäng med värme, man blir mjukare i kroppen. Men med detta som utgångspunkt kan jag nog konstatera att Bikramyoga inte lär vara något för mig. Varmare än såhär vill jag inte ha det när jag tränar, inte ens yoga.

I morgon är det på't igen. Ska bli intressant att se om man känner sig mjukare eller stelare då. Öm lär jag vara i vilket fall som helst.

Yoga week

2011-08-17T21:27:00.000+02:00

I dag tog jag tag i saken och begav mig äntligen till en mysoreklass. Jag är anmäld till en intensivkurs i astangayoga den här helgen, så jag körde ett pass i dag som lite uppvärmning. Det var ju ungefär lika länge sen jag yogade som jag sprang senast, så jag förväntade mig en stor dos ringrostighet.

Döm av min förvåning när jag kände mig betydligt mer mjuk och rörlig än jag gjort efter tidigare (mycket kortare) uppehåll, jag har ju inte tränat ashtanga på hela sommaren? Sen kom jag på att jag inte heller tränat vare sig löpning eller cykling och där har vi nog svaret: Löpning och cykling är inte precis sporter som främjar god rörlighet (även om god rörlighet är en fördel i båda sporterna), så i avsaknad av stelhetssporter är jag alltså hyffsat rörlig. Ytterligare en anledning till att fortsätta komplettera mitt övriga sportande med yoga alltså, för att hålla den värsta stelheten i schack.

Bild från google

Jag tog det lugnt och metodiskt, men svettades såklart ändå som en fontän i vanlig ordning. Den enda asana som kändes obekväm i höften var marichyasana C och jag kan helt klart leva med att behöva modifiera den lite. Trots att det var första passet på evigheter, kände jag att jag för första ggn tog ett steg framåt i en asana som jag har tragglat med sen... jag vet inte när, hur länge som helst. Känns väldigt bra!

Jag ser verkligen fram emot kursen - och morgondagens träningsvärk.

Jag har SPRUNGIT!

2011-08-16T22:21:00.002+02:00

Weehoo! Inte långt, inte snabbt, men framförallt: inte ont!

Första stapplande löpstegen sedan 7 maj, det är glädje minsann!

Jag fick strikta förhållningsorder om att inte titta på klockan förrän jag slutat springa och det höll jag mig till. Promenerade först ca 10 min, sen joggade jag och slutade när jag kände en liiiten känning i höften, då hade jag joggat i 11 min.

11 min jogg kanske inte låter som mycket, men just nu känns det väldigt stort!

Friskvård

2011-08-15T19:34:00.002+02:00

Började som bekant att jobba i dag efter semestern och eftersom det var ganska lugnt såhär första arbetsdagen, så passade jag på att ta ut min första friskvårdstimme på över 2 månader (vi har förmånen att få träna på arbetstid 60 min per vecka, om arbetsbelastningen tillåter det). Det blev en svängom på crosstrainern i personalgymmet i 40 min. Och ja, det finns roligare saker, men just nu är det kul bara att få svettas och flåsa lite igen!

Hemma blev det glutenfritt vegankäk i form av nån slags wok/gryta bestående av tofu, lök, morot, bladspenat och havregrädde (Oatlys havreprodukter ligger under 100 ppm gluten), kryddad med röd currypasta, kinesisk soja och toppad med oskalade sesamfrön. Snabbt fixat, gott och nyttigt!

Närproducerat

2011-08-15T17:59:00.002+02:00

Och en schysst middag blev det (i går alltså). Tillagade rödbetorna som vi skördade i trädgårdslandet på Sollerön (och som vi hjälpte till att så tidigare i sommar).

Förkokade först betorna med skal på, skalade och delade dem därefter och la dem i en form, ringlade över lite olivolja, kryddade med timjan och vitpeppar och smulade över ett generöst lager fetaost. Sen in i ugnen på 225 grader i 10-15 min.

Förvällde blasten från rödbetorna, skvätte över lite olivolja och pressad citron samt örtsalt och vitpeppar och serverade den ljummen som tillbehör.

Kompletterade med kokta gröna linser smaksatta med vitlök och citron.

Det är något speciellt med mat som man själv varit med och odlat!

Allergiinfo: Rätten är glutenfri, laktosfri (om äkta grekisk feta används) och äggfri samt laktovegetarisk. Kan göras mjölkfri och därmed vegansk genom att byta ut fetaost mot en tofubaserad kräm.

Blandad kompott

2011-08-14T19:02:00.001+02:00

I går var jag som sagt supporter åt sambon som sprang Midnattsloppet. Det var riktigt kul att stå vid sidan om, även om det såklart ryckte i löparbenen. Är det något lopp som verkligen bjuder på en upplevelse från åskådarposition, så är det ju detta, vilken folkfest! Men nästa år vill jag också springa!

Sambon sprang in på 01:01:31 i sitt första millopp och jag är stolt som en tupp! Han fick en välförtjänt öl som belöning efteråt.

I dag har jag tränat lite av varje. Promenerade till gymmet och körde ett kort styrkepass för bröst och armar, därefter bestämde jag mig för att se om crosstrainer funkar numera och det gjorde det! Körde 20 min på varierande intensitet. Inte världens roligaste träningsform kanske, men det är ju bra att ha nåt sätt att jaga upp pulsen på tills löpningen är igång igen.

Efter gympasset promenerade jag vidare till yogashalan och ett pass yinyoga, sååå skönt!

En ganska bra sista semesterdag om jag får säga det själv, ska bara toppa med en god middag, så är vi i hamn.

I morgon börjar jag jobba igen och det ska faktiskt bli rätt skönt att komma tillbaka i rutinerna igen.

Mera styrka

2011-08-13T19:25:00.000+02:00

Sagt och gjort, pallrade mig iväg till gymmet i dag också. Eftersom det behagade vara sol och högsommarvärme, valde jag att promenera dit och hem, vilket adderar ca 90 min promenad till motionskontot för dagen. Skönt.

I dag körde jag rygg och axlar. Körde vanliga uppvärmningsövningarna + rotatorcuffar och draken, därefter några chins och pull-ups, latsdrag, nån ryggmaskin och hyperextensions samt skruvpressar och hantelflax för baksida axlar. Det kändes bra. Jag är förvisso svag, men det är iaf roligt att träna! Passet tog ca 50 min i dag med.

Nu laddar jag för att vara supporter till sambon, som i kväll ska springa Midnattsloppet, vilket blir hans första millopp och även första helt individuella lopp (han har sprungit Bellmanstafetten tidigare). Det brukar ju vanligtvis vara jag som springer lopp och han som hejar på, men nu är det alltså tvärtom och det känns riktigt kul det med. Heja heja!

Bild från midnattsloppet.com

Starka ben

2011-08-13T14:02:00.002+02:00

Efter hundvaktandet i går begav jag mig raka vägen till gymmet. Det var betydligt mer folk där än det varit tidigare under sommaren, folk är väl tillbaka från semestern och ska börja sina nya liv och jobba bort semesterfläsket.

Jag körde såklart BEN, eftersom det är min absoluta favoritmuskelgrupp att träna. Började med lite aktiverings- och rörlighetsövningar som uppvärmning. Därefter tog jag plats i böjracket och körde några lätta set böj, följt av lårcurl, benspark och benpress. Avslutade med ett gäng bålstabilitetsövningar och excentriska tåhävningar. Totalt ca 50 min + 5-10 min stretch. Feels good to be back!

Kör fortfarande löjligt lätta böjar, känns alltid lika kul att ha mindre på stången än vad snubben bredvid bicepscurlar ;) Men det känns viktigt att få till tekniken och verkligen öka långsamt nu, dumt att skaffa sig problem pga viktkåthet. Men nästa gång vågar jag nog höja liiiite iaf, för nu kändes det väldigt stabilt. Man får vara glad för det lilla.

Ingen överdriven träningsvärk än så länge, men än har den chans att växa till sig. För att förbättra oddsen tänkte jag snart pallra mig iväg till gymmet i dag igen, så att överkroppen får jobba lite också.

Vilken är din favoritmuskelgrupp att träna?

Promenera mera

2011-08-12T20:19:00.002+02:00

Mycket fokus på promenader just nu. Man får vara glad för det man får, sägs det och vet ni vad? Jag ÄR glad över att kunna promenera fritt igen. Prova själv att ha ont och tvingas halta fram i 3 månader så får du se. Alltså är jag inte längre lika ledsen över att inte kunna springa som jag är glad över att äntligen kunna gå.

Jag kommer att börja smyga in löpning så småningom, men jag ska verkligen försöka att inte stressa den här gången. Har jag väntat 3 månader, kan jag gott vänta ett tag till. Jag har hört att upptrappningsperioden ska vara i närheten av lika lång som uppehållet och det låter ju vettigt.

I dag har jag varit hundvakt och då är det ju extra bra att kunna promenera obehindrat. Och allt blir ju trevligare med sällskap!

Livet på landet

2011-08-11T13:59:00.002+02:00

Gårdagens träning: Bärplockningsintervaller x 2

Blåbärsintervall
30 min promenad - 60 min blåbärsplockning - 30 min promenad

Resultat:

Lingonintervall
10 min skranglig damcykel - 30 min lingonplockning - 10 min skranglig damcykel

Resultat:

Lingonen blev till lingonsylt och serverades tillsammans med färska blåbär, brutet tunnbröd och mjölk (här havremjölk), vilket utgör en rätt som på solmål (lokalt språk på Sollerön) kallas mjoksull.

Mjoksull

Ombytta roller

2011-08-11T13:58:00.002+02:00

Jag har spenderat några härliga dagar i underbara Dalarna och vilat upp mig efter en galet dekadent Pridevecka.

I tisdags besteg vi Gesundaberget, i vanliga fall skulle jag nog ha gjort det med löparskor på fötterna, men nu blev det vandring för min del. Sambon däremot, körde backintervaller hela vägen upp. Grymt bra jobbat! Jag är sjukt imponerad över hur han har kommit igång med löpningen den här sommaren. Målet är Midnattsloppet nu på lördag. (Jag är också anmäld, men kommer av naturliga skäl ej att ställa upp. Om någon vill ha en startplats, hör av er!)

Själv vandrade jag upp, men blev rätt svettig och andfådd bara av det. Med en rejält brant och lång uppförsbacke under fötterna, kan även en promenad bli en pulshöjande aktivitet. Härligt!

Resten av tiden har spenderats med promenader alternativt i trädgårdsland och bärbuskar. Fyller på antioxidantförråden rejält med blåbär, hallon, svarta vinbär, nyskördade grönsaker och örtkryddor. Aah!

Jag kan även konstatera att det går bra att cykla nu, åtminstone på en gammal skranglig damcykel.

Ha en fortsatt trevlig sommar!

Grattis Pontus!

2011-08-06T16:36:00.001+02:00

I dag gick SM på Ironmandistans av stapeln i Kalmar och det åtråvärda SM-guldet gick till ingen mindre än SCT:aren Pontus Lindberg, hela 8 min före tvån. Jättestort grattis till den fantastiska bedriften!

Bild lånad från Svenska Triathlonförbundet

Långdistans-SM Herrar
1. Pontus Lindberg, Stockholm City Triathlon, 8:34:36
2. Erik Strand, Hedemora Endurance Club, 8:42:39
3. Ted Ås, Team 2XU, 8:45:06

Långdistans-SM Damer
1. Camilla Larsson, Team 2XU, 08:59:32
2. Linda Eriksson, IK Haparpspojkarna, 09:27:24

3:e dam är i skrivande stund ej i mål ännu.

Många tappra järnmän och järnkvinnor kämpar fortfarande i Kalmar. Ni är grymma!

Proteinfluff 2.0 utan bär - Försök nr 2

2011-08-04T23:09:00.000+02:00

Jag gjorde ju ett försök till proteinfluff utan bär för några dagar sedan och jag råkade då använda för mycket mjölk, vilket gav ett fluff med lös och skummig konsistens. I dag gjorde jag ett nytt försök, med mindre mjölk än sist och nu blev det kanonbra! Konsistensen blev krämig och bra, inte alls skummigt och det sjönk heller inte ihop lika snabbt utan höll formen bra. En ny favorit detta, helt klart.

Proteinfluff

Ingredienser
30 g Nanox Orbilox vanilj
1,5 dl lättmjölk

Vispa ihop i en bunke, ställ in i frysen ca 30-40 min. Vispa därefter med elvisp i några min. Klart!

Näringsvärde per 100 g (totalvikt ca 180 g)
Energi: 97 kcal
Protein: 15,7 g
Kolhydrat: 6,1 g
Fett: 1 g

Se även:
Proteinfluff 2.0

Mångfald i det mesta, men inte i mat

2011-08-04T22:56:00.002+02:00

Jag lovade ju att inventera matutbudet i Pridepark, dvs Stockholm Pride Kungsan, där jag har spenderat väldigt mycket tid de senaste dagarna.

Matutbudet är ganska förutsägbart och saknar någon större variation. Maten håller överlag bra kvalitet, men utbudet är ganska begränsat vilket innebär att det blir extremt begränsat om man av någon anledning inte kan/vill äta någon livsmedelsgrupp.

Eftersom jag själv äter vegetariskt, har jag snabbt konstaterat att det finns totalt tre stycken vegetariska rätter att tillgå: Halloumiburgare, vegetarisk paella och falafeltallrik. Inte sådär jättespännande direkt, även om halloumiburgaren var riktigt god. Helt veganskt, så blir det svårare. Falafeltallriken går troligtvis att få vegansk om man väljer bort yoghurtsåsen och paellan har jag faktiskt inte detaljstuderat, så jag vet inte riktigt vad den innehåller, men kan tänkas vara vegansk om man har tur. I så fall kan det även tänkas vara ett glutenfritt vegetariskt alternativ.

Annars finns det en del glutenfria och/eller laktos-/mjölkfria alternativ för köttätarna, som spett av olika slag som serveras med ris eller klyftpotatis. För LCHF:arna, så går det även bra att få sin hamburgare serverad utan bröd och potatis, men istället med extra sallad och extra bacon. Det var faktiskt några som beställde just det när jag stod i kön och då blir för all del rätten även glutenfri. Ibland gäller det att tänka lite själv, för att få ihop det.

Regnbågsflaggor över sommarstockholm

Nu är man ju knappast på Pride för matens skull och duger inte utbudet i parken, så finns det en hel rad med caféer, restauranger och matbutiker på gångavstånd, eftersom parken ligger mitt i centrala Stockholm. Men ja, ett något bättre vegetariskt utbud hade såklart inte varit helt fel.

Proteinfluffglass

2011-08-02T11:26:00.002+02:00

Slängde in resterna av det bärlösa proteinfluffet i frysen och tog ut det dagen därpå. Resultatet blev till synes ett fruset skum med ganska isig konsistens, men när det hade tinat lite blev det ganska bra. Smaken var det absolut inget fel på, ett klart godtagbart alternativ till glass.

I dag planerar jag att inventera utbudet av specialkost i Pridepark. Stay tuned.

Proteinfluff 2.0 utan bär

2011-07-31T23:01:00.000+02:00

Fick en fråga angående om det gick att göra lika bra proteinfluff utan jordgubbar, så jag var såklart tvungen att prova. Såhär blev resultatet:

Det blev gott, lite vaniljvispkänsla, men lite väl skummig konsistens och sjönk ihop ganska snabbt. Fick i mig ungefär hälften, har ställt resten i frysen så får vi se hur det ter sig i glassformat.

Ingredienser
30 g Nanox Orbilox vanilj
2 dl lättmjölk

Näringsvärde per 100 g (totalvikt ca 230 g)
Energi: 84 kcal
Protein: 13 g
Kolhydrat: 5,8 g
Fett: 0,9 g

Under processen upptäckte jag även att jag nog använde mindre mjölk senast. Jag var nästan helt säker på att jag hade använt 2 dl förra gången, men konsistensen blev mkt lösare nu, så jag misstänker att jag snarare använde 1,5 dl. Har därför ändrat i recept och näringsvärden i den tidigare posten utifrån det nu.

Ska prova denna bärlösa variant med mindre mjölk någon dag framöver, så får vi se om det blir bättre.

Semesterdagar och söndagsstyrka

2011-07-31T22:17:00.000+02:00

Spenderade hela eftermiddagen liggande på en gräsmatta, med ett par avbrott för att bada. Inte helt fel. Promenerade i väldigt rask takt dit, jag var lite sen och lyckades ta mig fram på ca 30 min mot normala 35-40 min, så lite motion fick jag iaf . Var helt genomsvettig när jag kom fram, tur att vi skulle bada ;) Promenerade även hem, men kände mig fortfarande ganska rastlös framåt kvällen, så jag åkte till gymmet och körde ett helkroppspass. Efter en heldag i solen kan man gott gömma sig inomhus en timme, men man har inte precis bästa trycket i kroppen med den uppladdningen. Oavsett vilket, så var det väldigt skönt att träna.

Körde först lite uppvärmning i form av diverse rehab-/aktiverings-/rölighetsövningar, därefter följande:

- Latsdrag
- Dips, klarade 8 st (90 grader) i första setet, vilket var ganska oväntat
- Knäböj
- Lårcurl och benspark i superset
- Hyperextensions, rullande
- Excentriska tåhävningar
- Crunches på boll

Sen kände jag mig nöjd och begav mig hemåt. När jag kom ut var det så skönt att jag bestämde mig för att gå de ca 4,5 km hem. Tillsammans med den lilla promenaden fick jag ihop nästan 2 timmars promenad i dag och vet ni vad det bästa är? Höften har inte bråkat det minsta!

Nu sitter jag på balkongen och har precis avnjutit en sjukt god tofuwok med spenat, rödlök och sesamfrön kryddad med bl.a. vitlök, chili, ingefära, sesamolja och soja. Glutenfri och helt vegetarisk.

I morgon börjar Stockholm Pride och jag lär prioritera det framför träning närmsta veckan. Om inte nattklubbsdansande räknas som träning förstås ;)

Proteinfluff 2.0

2011-07-31T11:11:00.003+02:00

Någon kanske vagt minns ett inlägg där jag provade senaste hypen i deffarvärlden, nämligen proteinfluff. Det är en trend jag tröttnade på ganska snabbt, men jag fick ett ryck härom dagen och valde att göra ett nytt försök.

Denna gång provade jag att fluffa på Nanox Orbilox vanilj. Det är verkligen det godaste proteinpulvret jag smakat, alla kategorier och eftersom det är så sjukt gott som pudding, så tänkte jag att det nog blir win. Mindes även vagt att någon skrivit i någon forumtråd att blandprotein (mjölk+ägg) fluffar väldigt bra.

Sagt och gjort. Frös in 30 g pulver blandat med ca 1,5 dl mjölk i 30-40 min direkt i bunken (lättmjölk är att föredra, fett minskar fluffegenskaperna). Sen körde jag igång elvispen. Blev fluff direkt och det smakade riktigt bra, troligtvis så likt vaniljvisp man kan komma utan den äkta varan. Slängde sen i 150 g halvtinade jordgubbar som jag först tryckte sönder med vispen. Det tog bara någon minut innan fluffet klättrade över visparna. Det blev riktigt krämigt och gott, riktigt schysst med stora jordgubbsbitar i fluffet.

Fluff

Orkade i vanlig ordning bara äta upp ca 1/3 (fluff är oerhört mäktigt, därav framgången i deffkretsar, absolut inget för bulkaren!), men slängde då in resten i frysen på vinst och förlust och dagen därpå åt jag det i frusen form. Blev inte alls så isigt som annat fluff jag fryst in förut, när jag lät det halvtina smakade det nästan som glass. Hälften så mycket kcal som lättglass, sockerfritt och proteinrikt. Rekommenderas!

Ingredienser
30 g Nanox Orbilox vanilj
1,5 dl lättmjölk
150 g frysta jordgubbar

Näringsvärde per 100 g (totalvikt ca 330 g)
Energi: 67 kcal
Protein: 8,7 g
Kolhydrat: 6,3 g
Fett: 0,7 g

Receptet är glutenfritt, men innehåller mjölkprotein, äggprotein, sojaprotein och laktos. Man kan byta mjölken mot laktosfri mjölk eller sojamjölk, men det framgår ej hur mycket laktos själva proteinpulvret innehåller.

Vill man minimera kolhydraterna, kan man välja osötad sojadryck istället för mjölk och ev minska ner på jordgubbarna.

Se även:
Proteinfluff 2.0 utan bär

Semester

2011-07-28T19:58:00.001+02:00

och god mat hör ihop. Dagens middag bestod av en supergod sallad med bl.a. avokado, bladspenat, fetaost och keso tillsammans med marinerade bönor och ekologiskt rågknäcke. Avnjöts med ett gott rödvin på balkongen. Sämre kan man ha det.

Vad gäller träning så har jag avnjutit en rejäl dos träningsvärk och ägnat mig en hel del åt långa promenader i sommarsverige. Semester.

Bättra på träningsvärken

2011-07-25T14:54:00.000+02:00

Vaknade upp till regn och rusk på min första semesterdag i dag och vad passar då bättre än att gå till gymmet? Det blev mer eller mindre en repris på gårdagen med promenad till gymmet (i duggregn) och ett pass styrketräning. Det som skiljde var förstås övningarna, det hade inte varit speciellt genomtänkt att köra samma övningar två dagar i rad. Dagens pass hade fokus på axlar/bröst/armar (beachsäsongen är ju redan här!) och jag körde följande övningar:

Rotatorcuffar i cable, utåt + inåt (uppvärmning)
Draken m 5 kg viktplatta (uppvärmning/balans/rehab)
Skruvpressar
Hantelpress
Bänkdips
Bicepscurls
Baksida axlar
+ lite fjollboll

Det känns inte som att jag har tappat så fantastiskt mkt i styrka trots allt. Testade att göra en chin i förbifarten och det gick utan problem. Bra där.

Under dagen har träningsvärken i benen växt fram allt mer och det lär bara bli värre tills i morgon. Tillsammans med dagens pass har jag helgarderat mig, så att jag verkligen inte ska slippa undan ;)

Update Ironman Frankfurt:
Efter rolldowns står det nu klart att 4 slots till Hawaii tagits av SCT:are! Av dessa är 3 st kvinnor och det innebär att 20 % (3 av 15) av alla slots för kvinnor gick till SCT-brudar. Coolt! Totalt är det hittills 5 st SCT:are som kvalat i år + 1 som vunnit en startplats i lotteriet! Minst 6 st SCT:are som på väg till Kona alltså.

Ironman-VM på Hawaii, målet för nästan alla långdistanstriathleter

Vinn ett måttsytt designplagg

2011-07-25T11:35:00.000+02:00

Nog för att det är kul med träningskläder, men ibland vill man ju vara snygg även utanför träningslokalen också. Ta chansen och vinn ett unikt måttsytt designplagg från Orkan Lia.

Jag är med och tävlar om ett unikt plagg i samarbete med Orkan Lia hos Campadre . Var med och tävla här du också!

En bra dag för SCT

2011-07-24T21:23:00.000+02:00

I dag gick Ironman-EM av stapeln i Frankfurt och SCT hade en rad triathleter ute på banan. Har följt deras framfart hela dagen via Ironmanlive.com. Sjukt imponerad av alla fantastiska prestationer. Inte mindre än 3 st av mina klubbkompisar knep åt sig varsin slot till Ironman-VM på Hawaii! Och ytterligare flera stycken placerade sig bra i sina age groups med riktigt imponerande tider. En IM är en IM är en IM och att bara ta sig i mål är en prestation som de flesta personer inte skulle klara av, så att göra det snabbt dessutom, det är riktigt imponerande. I dag är jag en stolt SCT:are!

Målrakan i Frankfurt. Bild från Google.

Medan de kämpade sig fram på IM-maran, passade jag på att dra av ett mer Svensson-anpassat träningspass. Promenerade till gymmet (ca 45 min), vilket höften godkände och körde sen ett styrkepass för ben, rygg och mage. Dags att väcka de sovande musklerna igen. Knäböj, marklyft, latsdrag, tåhävningar och några magövningar bestod passet av. Körde med relativt lätta vikter, men lär säkert vara halvt förlamad av träningsvärk i morgon ändå. Nåja, så länge det inte är höften som immobiliserar mig så är jag nöjd. Och träningsvärk är ju härligt!

Yoga & jogga

2011-07-24T11:44:00.000+02:00

Var på mitt sista(?) återbesök till sjukgymnasten i onsdags. Fick höra att allting går åt helt rätt håll, kroppen börjar acceptera manipulationerna och rättar in sig i ledet med rätt bitar på rätt plats. Slutmanipulerat alltså. Sista ingrediensen i rehabcocktailen är nu tålamod. Den teoretiskt enklaste, men i praktiken den svåraste delen. Men har jag väntat såhär länge, kan jag lika gärna vänta lite till. Har ingen större lust att behöva börja om från början.

Fick instruktionen att först utöka volymen på sådant som går bra och först därefter öka intensiteten. Dvs, först när jag kan promenera ohämmat, kan jag prova att börja jogga. Och när jag börjar jogga ska jag varken använda klocka eller gps, annat än för att i efterhand se hur långt/länge jag kunde springa innan kroppen sa ifrån. Dvs, jag får gärna använda Garmin, men jag får inte titta på den förrän jag stängt av den. Lyssna på kroppen var det visst.

Min plan är att försöka promenera sådär 30 min per dag i en vecka eller så och om det går bra, så vågar jag nog lägga in något mikroskopiskt joggmoment.

I torsdags gjorde jag comeback i yogashalan på ett pass yinyoga. Väldigt skönt och välbehövligt för min stela kropp och stressade hjärna. Det är en väldigt lugn yogaform och går väl inte direkt att klassa som träning, utan mer stretch och meditation. Jag lyckades dock få träningsvärk i ryggen, så det bet visst lite iaf.

Nu har jag semester! I 3 hela veckor, vilket måste vara världsrekord eller nåt. Ska bli fantastiskt skönt. Hoppas att jag lyckas hålla mig ledig och inte falla in alltför mycket i jobba ideellt-träsket under den här perioden.

Startade denna semestersöndag med en latte gjord på mandelmjölk. Inte alls lika gott som sojalatte, men man måste ju prova för att veta. Nu vet jag att mandelmjölken gör sig bäst till gröt eller flingor eller i smoothies och ska hålla sig borta från kaffet.

Mandellatte

En svart månad?

2011-07-19T19:30:00.000+02:00

Folk brukar ju ta en sk vit månad emellanåt, dvs hålla sig borta från alkohol och leva lite nyttigare. Senast jag tränade var den 27 juni, dvs jag har snart haft en träningsfri månad, det längsta träningsuppehållet på år och dar. Jag har under samma månad även ägnat mig mer åt dekadent leverne än vad jag gjort på år och dar. Någon slags motsats till en vit månad alltså. En svart månad? Fast fullt så illa har det knappast varit, så kanske mer åt det grådaskiga hållet.

Jag är trött på att känna efter, trött på att hela tiden vara rädd för att det ska göra ondare och bli värre. Därför har jag inte orkat träna alls.

Snart semester och det lutar åt att bli den mest inaktiva på länge. Det lär bli intressant. Det är nog nyttigt att träna på att vila ibland också, jag är ganska dålig på det.

I dag har jag varit helt ren från värktabletter och jag kan glatt meddela att smärtan faktiskt ÄR mindre än tidigare. Snart kanske jag tom vågar jogga ett par steg.

Ätit har jag gjort iaf. Tur det. Den här schyssta tofuwoken härom dagen till exempel:

Fast tofu, rödlök, bladspenat, paprika, sesamfrön, sesamolja, vitlök, chili, kinesisk soja osv.

Mjölkfri blåbärssmoothie

2011-07-17T12:46:00.002+02:00

Fortsatte på temat veganfrukost även i dag. Samma lika som i går, med undantag för smoothien som i dag fick blåbärssmak. Recept, se nedan.

Mjölkfri blåbärssmoothie 1 stort glas
160 g silkestofu
1,5 dl Alpro soja naturell kalcium
10 g Ecomil mandelmjölkspulver
60 g frysta blåbär
ca 1 krm ekologiskt vaniljpulver

Mixa. Klart!

Eftersom jag är så nördig, kunde jag förstås inte låta bli att räkna ut näringsvärdet:

Näringsvärde för hela ovanstående recept
Energi: 225 kcal
Protein: 11 g (20 E %)
Kolhydrat: 26 g (46 E %)
Fett: 8 g (25 E %)

Helt ok näringsvärden faktiskt. Tofun höjer proteinhalten och ger en bra konsistens, samtidigt som det inte påverkar smaken nämnvärt (silkestofu smakar i princip ingenting). Jag använde sötad sojamjölk, som innehåller 2,5 % socker (komjölk innehåller 5 %), men vill man dra ner på kolhydraterna ytterligare kan man med fördel välja osötad.

Perfekt som en del av en frukost, som mellanmål eller efter träning.

För den som undrar över mandelmjölkspulvret, så är det detta, inköpt på Goodstore:

Jag använde det främst för smakens skull, men det kan uteslutas eller kanske ersättas med några mandlar eller cashewnötter.

Ekologiskt vaniljpulver ser ut såhär, finns i vanliga livsmedelsbutiker, består av mald vaniljstång och är en helt grym smaksättare istället för t.ex. vaniljsocker:

Veganfrukost

2011-07-16T11:31:00.001+02:00

Startade dagen helt vegetabiliskt i dag. Det är någonting speciellt med mjölkfritt som jag verkligen gillar. Jag gissar att det är min bakgrund som vegan som gör att jag har en förkärlek till vegankäk.

Bra start på dagen

Rostat bröd med avokado och tomat + skivad nektarin
Smoothie på jordgubbar, silkestofu, sojamjölk och lite ekologiskt vaniljpulver
Sojalatte

Utrustningsakuten

2011-07-15T22:44:00.003+02:00

Hade värsta bloggsammankomsten här i hallen för en stund sedan. Miranda hade spontananmält sig till Säter triathlon i morgon och behövde låna en våtdräkt och det är ju inte precis som att jag hade planerat att simma öppet vatten just i morgon i vilket fall som helst, så jag ställde upp och lånade ut min fina Helix. Hon fick dessutom med sig mitt nummerlappsbälte och ett par trishorts. I släptåg hade hon Alex och Thomas, vilka även är klubbkompisar till mig. Det blev lite triathlonsnack innan de gled vidare för att förbereda sig och peppa inför tävlingen. Lycka till i morgon!

Säter var faktiskt min första triathlontävling 2008, fast då gick den på sprintdistans, i år är det olympisk som gäller. Lite avundsjuk blir jag allt. Jag försöker förtränga det, men det är svårt att ignorera att jag saknar tävlingarna och allt runt omkring. Det är ju så sjukt kul! Alla förberedelser, nervositeten, peppen, sammanhållningen, själva genomförandet, hetsen vid starten, adrenalinet, endorfinerna, känslan efter målgång... Åh, jag saknar det!

Min första målgång i triathlon, Säter triathlon sprint 2008

Jag kan visserligen inte tävla just nu, men det är ju fint att min triathlonutrustning kommer till användning iaf :)

Någon mer som behöver triathlonprylar? Jag är fullkittad, just nu till ingen nytta. Jag har tom ett helt oanvänt tävlingslinne, en sprillans ny heldräkt och ett par triathloncykelskor som jag inte ens skruvat på klossarna på. Det här skulle ju bli mitt år. Nåväl, nästa år kanske...

På rehabfronten börjar det faktiskt ljusna en aning. Promenerade nästan en timme härom dagen utan några större protester från höften. Det kanske blev aningen för långt dock, för den gav sig till känna lite efter ca 40 min, men det var svårt att avbryta promenaden mitt på Västerbron... Rent generellt känner jag knappt av höften nu och det är MYCKET positivt! Förut haltade jag ju även när jag gick korta sträckor, nu haltar jag inte alls!

Nacken är däremot fortfarande fucked up, men det har släppt lite sen jag gav mig på medicinskåpet och jag ska se till att få den utknäckt ordentligt på onsdag, förhoppningsvis gör det tricket. Min gissning är att nackproblemen kommer att lösa sig mer eller mindre av sig själva när jag kan börja träna normalt igen. Mindre träning = mindre blodgenomströmning + mer uppdämd stress = mer stela nackmuskler. Det blir lätt en ond cirkel, för när det gör för ont går det liksom inte riktigt att träna heller. Därför försöker jag nu bryta trenden genom att ta till läkemedel och hittills fungerar det alltså ganska bra. Jag vill dock inte träna med smärtstillande i kroppen, så jag avvaktar med den biten i några dagar till. Ska försöka njuta av sommaren istället, trots tävlingsfri säsong.

Arla Kesella kvarg hallon och rabarber

2011-07-14T21:30:00.003+02:00

Jag är testpilot åt Smartson och har fått möjligheten att testa och utvärdera två nya smaker av Kesella kvarg.

Förväntningar
Inga direkta förväntningar. Misstänkte att det skulle vara för sött för min smak, men alltid kul att prova nyheter.

Första intrycket
Jaha, vad ska man använda det här till nu då?

Under testets gång
Jag provade att äta dem som de var, vilket var på tok för sött för mig. Min sambo tyckte dock att det var supergott och slevade glatt i sig direkt ur burken. Provade även att använda dem som smaksättning till Keso samt naturell mager kvarg och då funkade det lite bättre. Hallon kändes fräschare än rabarber, som var lite fadd och gräddaktig i smaken, inte alls den syra som jag hade förväntat mig av rabarber.

Slutomdöme
Ser inget direkt användningsområde, annat än möjligtvis som nån slags kakfyllning (eller gödning av sambon). Undantag för personer som behöver energiförstärkning, 160 kcal/100 g är trots allt mer energirikt än de flesta näringsdrycker. Högenergiförbrukare, detta är mellanmålet för er!

Sommarmat

2011-07-14T19:50:00.000+02:00

Någonting som är helt fantastiskt med sommaren är att råvarorna oftast är så mycket fräschare och mer smakrika och man kan därför enkelt få ihop en god måltid utan någon större ansträngning.

Några godbitar från senaste dagarna:

Sallad med bl.a. Keso, fetaost, stora vita bönor och en massa fina grönsaker

Ljummen färskpotatissallad och quornfiléer


Resterna av samma potatissallad transformerades till en huvudrätt med hjälp av gröna linser

I dag travade jag in i en asiatisk butik och fyndade en massa tofu till riktigt bra pris. Vad sägs om 500 g för 20 kr? Lite skillnad mot 300 g för 25-30 kr som är mer standard i vanliga butiker. Här ska ätas tofu!

I'm still here

2011-07-12T19:38:00.001+02:00

Oroa er inte, jag har inte drunknat i någon lerpöl. Festivalen gick bra och jag hade jättekul. Kan även upplysa om att höften har överlevt och mår faktiskt bättre än på länge, trots mycket promenerande och en hel del ovana moves. Däremot har jag dragit på mig riktiga stressaxlar/-nacke senaste veckorna, vilket ger extremt mkt allmänpåverkan. Så just nu är det Paraflex och Voltaren som gäller. Aja, när nacksmärtorna släpper kanske höften är tillräckligt bra för att kunna börja springa igen, vem vet? Inget ont som inte har något gott med sig, sägs det visst.

Det blir bättre

2011-07-06T18:24:00.001+02:00

Titeln är inte bara (det svenska) namnet på en fantastisk kampanj, utan är faktiskt det normala förloppet efter en skada. Förra veckan kändes det ganska hopplöst, fick snarare mer ont och ont på andra ställen och började mer eller mindre ge upp hoppet helt, men...plötsligt händer det! I går och i dag har jag faktiskt haft mindre ont än vanligt, kan promenera nästan utan känningar i uppåt 20 min = STORT framsteg!

Var hos sjukgymnasten i dag igen och han menade på att det även är ett bättringstecken att jag fått ont på andra ställen, eftersom det innebär att det händer saker med kroppen. Troligtvis har jag haft ont där hela tiden, men inte känt det eftersom höftsmärtan tagit över. Smärtan i höften har även ändrat karaktär och flyttat sig en bit, vilket stärker teorin om nervpåverkan, höftleden brukar liksom inte flytta på sig... I dag släppte det även betydligt bättre vid manipulationerna, vilket tydligen också är ett tecken på att kroppen slutligen börjar ge efter.

Det är troligtvis ganska långt kvar tills jag kan springa igen, men att kunna gå känns ju som ett väldigt viktigt steg på vägen. Nu känner jag mig plötsligt lite mer positiv.

Firar med rockfestival i dagarna tre. Garanterat fritt från träning ;)

Bild från Sonisphere -10. Förhoppningsvis får vi lite bättre festivalväder den här ggn...

Färdigvilat, tack!

2011-07-03T12:57:00.000+02:00

Nu är jag trött på att ha ont. Och ännu mer trött är jag på att vila. Jag kan faktiskt finna mig i att ha ont om jag bara får börja träna normalt igen. Jag har återbesök hos sjukgymnasten på onsdag, det tredje i ordningen. Sen funderar jag på att ge upp, det verkar ju inte precis ge någonting. Jag blir galen.

Träningsabstinensen och rastlösheten lindras en aning av att jobba, men kryper fram så fort jag har en oplanerad stund över, t.ex. på helgerna. Trots att jag är rastlös har jag inte ro att fokusera på någonting och får liksom ingenting gjort heller. Gah! Tur att det är långt kvar till semestern.

Träningsförbud

2011-06-29T20:25:00.000+02:00

Var på återbesök hos sjukgymnasten i dag och blev därmed belagd med träningsförbud i 24 timmar. Detta pga att kroppen skulle få en chans att anpassa sig efter behandlingen.

Sjukgymnasten verkade nu ännu mer övertygad om att det rör sig om en nervpåverkan och målet är att försöka få loss spänningarna i ryggen som gör att nerverna kommer i kläm. Mer manipulationer i dag alltså. Fick även någon slags akupressurbehandling. Fortsättningsvis samma instruktion, dvs undvik att provocera smärta, men var gärna i rörelse förutsatt att det är smärtfritt, sluta genast om det blir värre osv.

Nu är det bara att vänta och se hur kroppen reagerar. Han menade på att om han träffat rätt, bör jag få en reaktion närmsta dagarna, dvs antingen få markant mer eller mindre ont. På väg därifrån hade jag mer ont iaf. Jag ska försöka notera hur det känns närmsta dagarna och skriva ner det, man glömmer ju så snabbt.

Det lutar alltså åt mer simning och en del styrketräning framöver, men tillsvidare gäller detta:

Ok, man kan ha det sämre

Rysk yoghurt

2011-06-29T20:09:00.001+02:00

Jag är testpilot för Smartson och har testat Lindahls Rysk Yoghurt.

Förväntningar
Inga speciella. Alltid kul att testa nya produkter, men fet yoghurt, creme fraiche o dyl är inte precis stapelvaror i min kosthållning.

Första intrycket
För det första var den svår att få tag på, fick jaga runt i ett flertal butiker innan jag hittade den. Den verkar endast finnas i liten hink (500 g), men priset är ändå nästan detsamma som Lindahls turkiska yoghurt i 1 kg-hink. Min första tanke var att LCHF:arna skulle bli glada över den här produkten :)

Under testets gång
Jag har provat den på lite olika sätt. Dels som tillbehör till mat, i detta fallet en wok. Funkade ganska bra som kall sås, balanserade upp hettan i woken bra. Kan även tänka mig att den gör sig bra i matlagning av olika slag.

Jag har även provat att äta den som yoghurt med lite frukt/bär, det var inte gott. Väldigt gräddig eftersmak som satt kvar länge och för mig som ogillar grädde var det verkligen ingen hit, fick nästan kväljningar.

Slutomdöme
Har ärligt talat svårt att se någon direkt skillnad från lätt crème fraiche (15 %), men om man tycker att den är godare är den förstås ett bra alternativ till just crème fraiche. Personligen föredrar jag den turkiska yoghurten, men tycker man om gräddig smak lär den här vara en riktig hit. Samma sak om man behöver energiförstärkning eller kör lågkolhydratkost (lika mkt kolhydrater, men mer fett per 100 g jämfört med den turkiska). Kommer antagligen inte att köpa den själv.

Mera simning

2011-06-27T21:51:00.000+02:00

Det blev simning i dag också, inomhus denna gång. Det kändes nästan lite knäppt att gå in för att simma när det var 25 grader varmt ute, men tack vare det var det glest i bassängen och då är det desto skönare.

Simmade med SCT i dag också. Har inte varit på E-badet på evigheter, hög tid att återuppta simträningen. Det var dock sjukt trögt i dag, kändes som att simma i sirap. Troliga orsaker är träningsvärk från i söndags och ovanan att simma två dagar i rad i en härlig kombination med frånvaro av middag innan passet (blev kvar sent på jobbet i vanlig ordning, så jag åkte direkt). Nöjde mig med att simma halva passet, vilket inkl. teknikövningar gav totalt 1600 m och tog ca 40 min. Inga hastighetsrekord i dag direkt, men ändå skönt att träna!

Valde att promenera till Hornstull på vägen hem, trots risk att uppröra höften. Tänkte att det nästan skulle vara värt ett bakslag, orkar inte känna mig instängd längre, speciellt inte fina sommarkvällar Men det gick bra, lyckades tygla mig själv och gick lååångsamt och då funkar det ganska bra. Skönt, det också.

Fin utsikt hade jag iaf

Utomhuspremiär

2011-06-26T20:33:00.000+02:00

Vårdräkten passade i år också. Annars har den ju en viss tendens att krympa över vintern, märkligt det där... Tog mig iväg till Källtorpssjön där SCT tränar utomhussimning på söndagkvällar. Jag gissar att midsommarfirandet tagit hårt åt många, för vi var bara 3 stycken tappra triathleter på plats, men vad gör väl det? Det är ju inte precis som att man kan konversera medan man simmar iaf.

Första utomhussimpasset varje säsong brukar som regel vara ganska jobbigt. Psykiskt jobbigt för att man inte ser någonting i vattnet, för att det är svårt att navigera och för att det känns som att man aldrig kommer framåt (avståndsbedömningen slås helt ur spel när man tittar upp från vattennivå) och fysiskt jobbigt för att våtdräkten gör att det blir tyngre för axlarna.

I dag märkte jag knappt av några jobbiga bitar. Ok, det kändes bitvis som att jag stod still och visst kändes det i axlarna på slutet (träningsvärken sedan gårdagen hjälpte knappast till här), men den främsta känslan var: HÄRLIGT! Solen sken och vattnet var varmt och jag bara gled runt och njöt. Att simma utomhus är verkligen en helt annan upplevelse än att nöta längder i bassäng. Ok, man behöver båda delarna, men att simma utomhus ger en frihetskänsla och en naturupplevelse som en klorerad bassäng aldrig kan ge. Bara därför tänkte jag simma inomhus i morgon ;)

Våtdräkt på tork

Jag körde bara ett varv i sjön, vilket är ca 1400 m. Det fick räcka för i dag. Fullt tillräckligt, med tanke på hur längesen det var jag simmade senast. Det finns gott om tid att öka distansen längre fram.

Midsommardagsstyrka

2011-06-26T11:08:00.000+02:00

Det blev styrketräning i går som sagt. Började med lite aktiveringsövningar aka nån slags rehab. Därefter körde jag ett ganska lätt (mer eller mindre) helkroppspass. Körde följande övningar (redovisar vikterna för en gångs skull, så ni får se hur svag jag är ;)):

Thrusters
20 kg: 10, 10
Knäböj
30 kg: 7, 7, 7, 7
Marklyft
40 kg: 7
50 kg: 6, 6, 6, 6
Dips (90 grader)
KV: 8, 5, 5
Latsdrag
35 kg: 8, 8, 7
Excentriska tåhävningar
KV: 15, 15, 15/sida
Crunches på boll
KV: 25, 25, 25

Lätta vikter som synes. Dels har jag ju haft ett litet uppehåll på ett par veckor och ville undvika att vara helt immobiliserad närmsta dagarna och dels känns det viktigare än någonsin att verkligen fokusera på tekniken och då får vikterna vara papper i de stora övningarna ett tag till. (Och ja, jag har träningsvärk i dag)

Marklyft. Bild från Google.

Styrkedelen av passet tog totalt 40 min (+10 min rehab). Under samma tid var det en snubbe som tränade enbart biceps ur alla tänkbara vinklar. Jag är imponerad över att någon orkar med det, ffa skulle mina muskelfästen må sådär om jag gav mig på nåt liknande.

I dag funderar jag på att undersöka huruvida jag kommer i våtdräkten i år också.

Midsommarafton - check!

2011-06-25T14:45:00.000+02:00

Spenderade eftermiddagen/kvällen/natten på en balkong på Kungsholmen. Kom hem kl.2.30 och insåg att det redan var ljust ute. Dessa ljusa nätter fascinerar mig lika mycket varje år.

Tog en rejäl sovmorgon i dag och har mest slöat omkring tills nu. Välbehövligt. Fast nu börjar rastlösheten komma krypande i vanlig ordning, så det lutar åt att dra en repa till gymmet. Ja, så får det nog bli.

Gult ljus betyder gasa?

2011-06-23T23:44:00.000+02:00

Råd nr 1 var att stressa ner. Lättare sagt än gjort. Har haft konstant stresspåslag hela dagen. Trodde aldrig att jag skulle lyckas ta mig därifrån. Så går det när man har varit ledig (eller, i detta fall, jobbat för annan part). Man ska inte vara ledig, det straffar sig alltid när man kommer tillbaka. Kom ihåg det inför semestertiderna, gott folk.

Dag nr 1 och jag har redan misslyckats med råd nr 1. Det här kommer att bli svårt. Tur att man har fler dagar på sig.

Bild från Google

Kom på att det borde vara hög tid att ta upp yogan igen. Har visst råkat ta ett sånt där ofrivilligt uppehåll nu igen. Först funkade det inte med höften och sen har det inte hunnits med. Yoga är bra, det tvingar fokuset att hamna på andningen och rörelsesekvensen och stresshormonerna rinner av. Jag kan komma dit hur snabbandad och stirrig som helst och sen ändå glida ut därifrån lugn och harmonisk ett par timmar senare. Utöver det får jag försöka jaga endorfiner i gymmet och i vattnet. Låter som receptet på framgång.

Hela tävlingssäsongen är nu officiellt inställd för min del. Jag kommer inte ens att åka till Kalmar. Tar istället tillfället i akt och går på Pride, har ju missat halva festivalveckan pga Kalmar de senaste två åren. Lika bra att passa på nu när eget tävlande ändå är uteslutet. Jag gissar att järnmännen/-kvinnorna klarar sig gott utan mig i hejaklacken i år.

1 år av skador

2011-06-22T21:19:00.003+02:00

I dag är det 1 år sen jag kraschade med cykeln.Vad har hänt sen dess? Tja, man kan väl säga att det var då skadeeländet började på riktigt. Faktum är att jag faktiskt inte har varit tillbaka i full träning sedan dess, om man bortser från ett par hyffsat bra träningsveckor precis innan nuvarande skadeuppehåll.

22 juni 2010 på SöS

Först var det förstås själva olyckan som gjorde att jag inte var speciellt funktionsduglig för träning, men det var ju ingen jätteallvarlig olycka direkt, så när de värsta skrubbsåren läkt, svullnaderna lagt sig och hjärnskakningen klingat av, kände jag mig ändå helt ok. Två veckor efter olyckan var jag tillbaka på jobbet igen och jag gjorde första försöket att jogga redan då. Haha, helt sjukt när man tänker på det egentligen. Jag hade blåmärken och skrubbsår över hela kroppen och jag försökte springa?! Det säger en del om drivkraften. Det säger en del om idiotin. Troligtvis drog jag igång alldeles för tidigt, kommer fortfarande ihåg känslan av att det ömmade inuti knälederna pga svullnaden. Lyckades ändå trappa upp löpningen lite grann, tills det efter en månad plötsligt sa PANG! i ena knät och vips, så kunde jag knappt gå. Så var den tävlingssäsongen slut innan den ens hann börja.

Trasiga knän

Fick halvt om halvt fason på knät så småningom och hade framåt oktober lyckats trappa upp till hyffsade pass igen, kunde iaf springa en mil i vettigt tempo utan större problem. 2 november ledde jag ett löppass och körde backträning. PANG igen! Denna gången pga en muskelbristning i peroneus. Foten och underbenet svullnade upp till löjliga proportioner och jag kunde knappt gå på över en månad.

Trasig fot

I december började jag smyga igång löpningen igen med 5 min-pass på löpband i kombination med oändliga mängder rehabövningar. Bristningen läkte ut och framåt mars-april kunde jag springa relativt obehindrat i distansfart. Undvek hårda kvalitetpass, men kunde öka på distanserna och började våga hoppas på att kunna genomföra Sthlm marathon trots allt. Började även cykla igen och allt var frid och fröjd.

Allt såg väldigt bra ut fram tills 7/5 då jag skulle springa sista riktigt långa långpasset inför maran. Sprang 30 km och det gick rätt bra, fram tills dess att jag vilat en stund efter passet och skulle resa mig. PANG! i höften, kunde knappt gå. Det blev ingen mara...

Och nu då? I dag var jag hos sjukgymnasten, nästa i raden av specialister som fått klämma, känna och utvärdera. Hans teori lät väldigt vettig och han förklarade orsakssambanden väldigt bra. Han tror att nuvarande smärttillstånd beror på en kombination av träningsbelastning och stress. Han tryckte väldigt mycket på det att det skulle vara stressrelaterat och då alltså inte att det skulle vara psykiskt, utan pga spänningar osv. Troligtvis kommer smärtan från ryggen pga en nervinklämning i ryggen. Jag fick manipulationsbehandling (OMT) och råd om att absolut inte provocera smärtan - det minsta! Jag får alltså inte göra någonting som gör ont, ingenting! Inte heller någonting som förvärrar smärtan i upp till 24 timmar efter själva aktiviteten. Jag får gärna träna, men det får inte göra ont. Och viktigast av allt - stressa ner.

Sitta still eller alternativträna kan jag väl göra, men stressa ner är fanimej inte det lättaste. Jag blev stressad bara av att höra det... Speciellt som träning är min stressventil.

Jag var alltså hos en sjukgymnast och gick därifrån utan en enda rehabövning. Jag är nästan besviken. Fast ändå inte, jag anar ju att han har rätt.

Prognos? Svårt att säga, men han trodde på nånstans runt 2-3 behandlingar, förutsatt att jag skötte min del. Dvs att inte smärtprovocera. Eftersom säsongen ändå är körd kan jag ju lika gärna ge det här ett försök också. Med tanke på att det gått ett helt år, kan jag faktiskt avvara 2-3 veckor.

Fire fighting i hällregn

2011-06-19T13:55:00.000+02:00

Höften protesterade inte mer än vanligt efter gårdagens joggingtur, så jag fortsätter på samma tema. I dag blev det ca 5 km jogg på ca 30 min. Inte nog med det, utan passet genomfördes i ett riktigt skyfall dessutom. Hade nästan glömt hur skönt det är att springa i regn. Även rätt skönt att bara jogga lugnt utan klocka, puls- eller distansmätare, för en gångs skull.

Blöt blev man iaf

Resultat? Mer stelt än ont. Det känns som att jag måste arbeta aktivt för att få med mig höften och hela högerbenet, vilket ger ett väldigt stolpigt och lågt löpsteg. Funkar väl hyffsat för joggingtempo på kortare sträckor, men det kan nog bli svårt att höja tempot ordentligt. För att inte tala om risken att snubbla och slå ihjäl sig vid minsta ojämnhet i marken.

Nu blir det per automatik ett par vilodagar, eftersom jag ska till Oslo på konferens. På onsdag ska jag till sjukgymnasten, ska bli intressant att se vad han har att tillägga.

Laktosfri glass i överflöd

2011-06-19T11:08:00.002+02:00

Dagens tips: ICA Kvantum Liljeholmen (Stockholm) har en hel frys fylld med laktosfri glass, varav några sorter är helt mjölkfria. Sånt gillas!

Fight fire with fire

2011-06-18T16:35:00.000+02:00

Ok, såhär är läget: Jag har inte kunnat springa sedan 7 maj pga ont i höften, i dag är det 18 juni. Jag har testat att vila, det har inte hjälpt. Jag har testat naprapati och idrottsmassage och det har blivit lite bättre, men inte bra. Vad finns då kvar? Att helt byta strategi. Blir det inte bra av vila, kanske det går att träna bort, eller åtminstone träna sig igenom.

För att ta reda på om löpning förvärrar smärtan, måste jag alltså börja springa. Operation provocera höften har nu börjat.

Bild från Google

I dag har jag alltså sprungit. Eller tja, joggat iaf. Låt mig säga att jag tog mig framåt i en gångart som åtminstone delvis skulle kunna likna löpning. Totalt blev det ca 3,5 km på 22 min (hade givetvis ingen gps med mig, men jag har sprungit här så många ggr att jag kan uppskatta distanserna ganska bra vid det här laget).

Och hur gick det då? Tja, förvånansvärt bra. Till en början ganska stolpigt och lätt haltande, men jag haltar ju lite även när jag går så det är ju inte så konstigt. Det kändes först väldigt stelt och relativt smärtsamt, men efter någon km minskade det lite och la sig på någon slags uthärdlig nivå, som sen inte blev värre. Precis efteråt kändes det heller inte värre än innan. Nu återstår att se hur det känns framöver, men än så länge tror jag mer på den här strategin. Jag menar, hellre ha ont och kunna springa, än att ha ont och inte kunna springa. Om ingenting förvärras, ser jag ingen anledning till att låta bli.

För den som undrar så är 6 veckors inaktivitet inte speciellt bra för formen i allmänhet. Trots det blygsamma tempot kändes det nästan jobbigt. Tur att den tröskeln går snabbt att komma över iaf.

Sammanfattningsvis: Stelt och lite ont, men underbart skönt att äntligen få röra lite på sig!

På djupet

2011-06-18T11:53:00.000+02:00

Den här veckan har varit den galnaste på väldigt länge avseende arbetsbelastning. Har jobbat en bit över 50 timmar plus att jag varit uppbokad på saker kvällstid, så eh... nej, jag har inte hunnit med någon träning. Jag har för sjutton knappt hunnit sova. Men på något sätt blev det slutligen fredag kväll och lördag och sovmorgon och i natt har jag sovit 11 timmar! Lite sömnskuld att ta igen där kanske...

I tisdags var jag iaf hos massören, vilket var en upplevelse. Han tyckte att musklerna i själva höften kändes ganska följsamma, men ville känna på psoas major. Den muskeln är en del av höftböjarna, men ligger inbäddad under magmusklerna och fäster in mot ryggraden. Det kändes sjukt skumt när han grävde in fingrarna under magmusklerna för att massera den muskeln. Det visade sig även att den var sjukt spänd och när han tryckte på den, så tryckte den i sin tur på en massa olika nerver, så det kändes på alla möjliga ställen i kroppen. Helskum känsla. Han fick den iaf att släppa hyffsat och jag tror faktiskt att det har släppt lite i höften nu, även om jag fortfarande haltar lite när jag går.

Psoas major. Bild från Google.

Oavsett om det skulle sluta göra ont, så måste jag ju ta reda på orsaken till att musklerna börjar krampa på det där sättet, så sjukgymnast känns faktiskt inte helt fel i sammanhanget. Men inför sjukgymnastbesöket planerar jag att provocera höften lite mer, så i dag tänkte jag prova att se vad som händer om jag joggar en bit. Wish me luck!

För övrigt har jag anpassat bloggen, så att den nu även finns i en mobilvänlig version.

Second opinion

2011-06-13T20:51:00.000+02:00

Mycket riktigt, stämplade in på jobbet kl.06.50 och blev tvungen att slita mig därifrån för att hinna till naprapaten kl.18.30. Väl där fick jag beskedet att han inte trodde att han kunde hjälpa mig och ordnade istället en tid till en sjukgymnast nästa vecka. Jaha ok, varför inte? Det kändes rätt seriöst iaf, en mindre seriös terapeut hade tagit mina pengar och knäckt till mig en gång till. Nu behövde jag inte ens betala.

Massagetid i morgon, det lär knappast göra någonting värre iaf. Förhoppningsvis bättre, även om jag inte precis väntar mig några mirakel. Om jag mot förmodan skulle få tid att träna närmsta dagarna, kanske jag testar att se vad som händer om jag provocerar höften ordentligt.

Stress på gott och ont

2011-06-12T21:50:00.001+02:00

Det blev visst ingen simning i dag trots allt. Min morbror fyllde år i fredags och bjöd på kalas, så det hanns inte med någon simning. Däremot hann jag iväg en sväng till gymmet innan dess. Körde ben och mage i ett väldigt varmt gym, svettigt värre. Styrketränade även i torsdags vill jag minnas, så det har blivit totalt 3 styrkepass denna vecka, precis som planerat. Inte mycket mer i träningsväg dock. Småprang till T-banan i dag och fick mer ont i höften direkt, så löpträning känns ganska avlägset just nu.

Tur i oturen, så jobbar jag väldigt mycket just nu och skulle ändå varken orka eller hinna träna speciellt mycket. Så för att se det positivt är det ju skönt att slippa den stressen, dvs nu kan jag fokusera på jobbet ett tag och slippa bli stressad över att jag inte hinner träna så mycket som jag vill/borde. Fast det hade varit trevligt att kunna ta en kort löprunda just för att stressa av. Nåja, det kommer så småningom. Egentligen tycker jag ju inte ens om att springa när det är såhär varmt, måste påminna mig själv om det.

I går satt jag i möte hela dagen och i morgon planerar jag att vara på jobbet innan kl.7. Jag kan nog räkna med att vara kvar där ett bra tag. Har tid hos naprapaten kl.18.30, så innan dess måste jag slita mig därifrån iaf. Det är nog bra att ha lite tider att passa kvällstid trots allt. Missuppfatta mig rätt, jag klagar alltså inte. Jag håller på med en massa nya spännande arbetsuppgifter och det är jättekul, men allting tar förstås lite längre tid när man inte är 100 % insatt i allting och just nu har det kört ihop sig lite med mer än vanligt att göra till råga på allt. Huvudet snurrar ganska bra när man går hem om kvällarna, men det är skönt att veta att man lever!

Bild från Google

I morgon ska jag alltså till naprapaten och på tisdag till idrottsmassören. Sen får vi se vad som händer härnäst.

Inspiration

2011-06-08T21:33:00.000+02:00

Note to self: Gå inte på inspirationsföreläsning när du inte kan träna.

Nejdå, det var bra. Nog för att mer motivation inte precis är vad jag behöver just nu, men det är alltid roligt att lyssna på människor som brinner för det de håller på med. Och alltid kul att träffa på lite vänner och bekanta. Man blir lite halvt socialt isolerad när man är van att träffa en massa folk på träningar flera dagar per vecka och så har man plötsligt inte längre möjlighet att vara med. Kanske dags att börja hänga på poolkanten igen, eh... jag menar simma.

Vattentemperaturen i Källtorpssjön (Hellas) verkar riktigt behaglig nu och med tanke på hur väderleksrapporten ser ut, lär det knappast bli sämre under veckan. Det osar öppet vatten-premiär till helgen, med största sannolikhet söndag kväll. Någon som vill haka på? :)

Inför start i Kalmar sprint... 2009 tror jag bestämt. Jag har nr 41.

Styrketräning var det, ja

2011-06-07T21:26:00.000+02:00

Kom till jobbet tidigt och gick sent i dag och det mesta talar för att det kommer att vara så ett tag framöver. Vilken tur att jag mest hade planerat att köra korta träningspass ändå. Eftersom jag kör fler styrkepass, blir de mer splittade och då går varje pass lite snabbare. I dag körde jag rygg + triceps. Jag imponerar på mig själv med min nyvunna förmåga att göra dips. Riktigt roligt faktiskt. Nu väntar jag bara på att det ska lossna på samma sätt med chinsen.

Dips! Bild från Google

Pga oväntat massiv ökning av arbetsbelastningen på jobbet, blev jag tvungen att avboka min naprapattid på fredag (inte en chans att jag lyckas ta mig från jobbet i förtid) och skjuta den till måndag kväll (kvällsöppet är bra grejer). Sen har jag massagetid på tisdag. Jag tänkte ge båda yrkesgrupperna en varsin chans att bota (eller åtminstone avsevärt förbättra) min onda höft och funkar inte det så har jag ett till ess i rockärmen, av det mer kontroversiella slaget. Mer om det ifall det blir aktuellt.

I morgon tänkte jag nog inte träna alls, tänkte nämligen gå och lyssna på Mirre som ska föreläsa för första ggn. Kul!

Nytt träningsupplägg

2011-06-05T22:40:00.000+02:00

Ok, det är bara att inse att det nog lär dröja innan jag kan träna som jag vill igen. Det ser snarast ut som att det som jag trodde skulle bli en mellansäsong, nog snarast blir ännu en ickesäsong. Tråkigt som fan, men det är ju inte mycket att göra åt. Det är bara att bryta ihop och gå vidare, som det heter. Ingenting blir bättre av att man surar och är avundsjuk på hur kul alla andra har det (även om det är omöjligt att totalt sluta vara besviken och avundsjuk, det är liksom äntligen sommar och jag kan varken springa eller cykla, det suger ganska hårt).

Nu har jag mer eller mindre totalvilat en längre period. Tappade helt sugen på att ens försöka alternativträna. Har kört några styrkepass, men inte mer. Det får väl klassas som "bryta ihop"-fasen, nu är det dags för "gå vidare"-fasen. Ok, jag kan inte springa eller cykla, men vad kan jag göra? Jag kan simma, jag kan styrketräna och jag kan troligtvis utöva yoga. Ok, då blir nästa steg att få ihop ett träningsschema med simning, styrka och yoga. Upprepas tills kroppen vill annorlunda.

Jag kommer att försöka utöka min styrketräning till 2-3 pass/vecka Allt för att försöka rädda den lilla muskelmassa jag trots allt har från att förtvina. Lägg därtill 1-2 pass simning och något pass yoga, så har vi ju en ganska fullspäckad träningsvecka ändå. Ändå känns det långt ifrån tillfredsställande.

Att jag inte har simmat mer än jag gjort, beror på att jag har lyckats dubbelboka mig i princip alla kvällar då vi har simning med klubben. Samma sak närmsta veckan, men sen kanske det blir bättring, vi får väl se. Ärligt talat känner jag mig ganska omotiverad där också. Om jag ändå inte kommer att kunna tävla, varför träna simning liksom? Men jag vet, så får man inte tänka. Ska försöka att inte tänka så. Någonting måste jag ju göra för att få behålla åtminstone lite av min forna syreupptagningsförmåga och simning verkar vara en av få saker som fungerar. Det är minst sagt svårt att träna kondition utan att belasta höfterna.

Det värsta är faktiskt att inte kunna röra sig obehindrat. Hade jag åtminstone kunnat promenera, så hade läget varit helt annorlunda. Känner mig helt inlåst.

Men eh.. styrketräning ftw? Körde iaf ett ben- och magpass i dag och kommer säkert ha träningsvärk i morgon. Alltid nåt. All träning är bättre än ingen träning och jag gillar ju att träna, måste bara komma ihåg det. Nej, nu gnäller jag igen. Det är roligt att träna och jag ska vara tacksam för att jag trots allt kan träna styrka och simning. Det hade kunnat vara betydligt värre. Definitivt.

Jaha, och nu då?

2011-06-05T12:30:00.000+02:00

Har spenderat några lediga dagar i Dalarna samt en ledig kväll tillbaka i stan. Höften gör fortfarande ont, vilket betyder att jag fortfarande inte kan träna det jag vill. Det innebär i sin tur att jag har alldeles för mycket outnyttjad fritid just nu. Jag är inte van vid att vara ledig såhär länge. Vad gör folk hela dagarna egentligen?

Kanske får konvertera detta från tränings- till matblogg tills vidare. Iofs har den väl alltid varit lite av varje.

Jag testade som bekant Greek Warm Salad från Findus Green Deli och som slutomdöme skulle jag vilja sammanfatta det hela som att produkten var svår att hitta i butikerna (vilket kanske beror på att det är en nyhet), påsen är väldigt liten och priset väl högt. Frånsett det så är det en smidig produkt som tillsammans med valfri proteinkälla och lite extra olja utgör en god och nyttig måltid. Grönsakerna är krispiga och innehållet känns fräscht. Funkar lika bra att steka upp, som att hälla direkt i matlådan och tina i micron. Lägre pris och större påse så vore jag helt nöjd!

Nästa produkt på tur är Lindahls Rysk yoghurt. En fetare utmanare till den klassiska turkiska och grekiska yoghurten. Det ska bli intressant att se vad man kan göra med den. Första utmaningen blir att hitta en butik som har den i sitt sortiment. Kom gärna med tips om vad man skulle kunna använda den till.

Ett litet paradis på jorden

2011-06-03T16:57:00.001+02:00

Befinner mig i Dalarna, närmare bestämt Sollerön aka Paradiset på jorden. Jag har grävt i jorden, fixat i trädgårdslandet och solat på gräsmattan medan sambon lekt med gräsklipparen, fyrhjulingen, meckat med motorcyklar och bänt upp stenar ur jorden. Kan man inte träna, är det här ett helt klart godtagbart alternativ.

Sämre kan man ha det

Trädgårdslandet efter handpåläggning

Att få vakna till en sån här frukost på morgonen är inte helt fel

"Men herreguuud! Jag skulle ju bara flytta en sten!"

Robin gör en cyclon med gräsklippartraktorn

Smidig matlådemat

2011-05-30T22:13:00.000+02:00

Jag testar Findus Green Deli för Smartson och har kommit fram till att det är smidig snabbmat till matlådan, om man inte har fått några matrester över från middagen.

Slängde i en halv påse + en halv tetra stora vita bönor + lite olivolja + salt och peppar. Kommer att micra det och äta tillsammans med ett par morötter. Snabbt, enkelt och förhoppningsvis gott.

Om jag bara får springa igen...

2011-05-29T22:45:00.000+02:00

Om jag bara får springa igen så lovar jag att köra alla mina rehabövningar regelbundet.

Om jag bara får springa igen så lovar jag att öka förståndigt.

Om jag bara får springa igen så lovar jag att köra kompletteringsträning.

Om jag bara får springa igen så lovar jag att gå till naprapat/massör regelbundet.

Om jag bara får springa igen så lovar jag att vara tacksam.

Gah! Jag vill springa!!

Långpass på gymmet

2011-05-29T19:32:00.000+02:00

Kan man inte springa, får man ägna sig åt annat. Begav mig till gymmet för att köra lite styrketräning. Vetesjutton vad som hände, men rätt vad det var hade jag varit där i 90 min. I vanliga fall brukar mina styrkepass vara korta och effektiva och ta mellan 35-50 min.

Började med 10 min rehab i form av aktiveringsövningar för höft- och sätesmuskulatur + övningen "draken". Därefter körde jag på med chins, pull-ups, thrusters, knäböj, dips (klarade 10+8+6 st!), marklyft, latsdrag, hyperextensions, excentriska tåhävningar, 3 magövningar, bicepscurls och baksida axel. Hmm... vid närmare eftertanke är det nog inte så konstigt att det tog tid.

Bild från Google

Fortfarande lätta vikter på basövningarna. Thrusters 20 kg, knäböj 30 kg, marklyft 50 kg. Planerar att skynda mycket långsamt med ökningarna.

Det var skönt att köra styrka i dag. Hade mycket överskottsenergi i kroppen efter alldeles för många vilodagar.

Höften har känts ganska ok i dag. Den känns när jag går, men den gör inte ONT. Det är helt klart ett framsteg.

Första intrycket Findus Green deli

2011-05-29T19:09:00.001+02:00

Jag testar Findus Green Deli för Smartson och mitt största problem har hittills varit att hitta en återförsäljare. Fick hem min varucheck för två veckor sen och har därefter varit i kanske 5 butiker utan att hitta produkten. Så det allra första intrycket har varit att den varit sällsynt.

I dag hittade jag den iaf och mitt första riktiga intryck är att det är väldigt små påsar. 400 g för ca 30 kr är ganska dyrt för frysta grönsaker, tycker jag. Men de ser goda ut och ser man det som snabbmat snarare än tillbehör, så är det ju inte så fasligt dyrt ändå. En påse blir nog ändå 2-3 portioner beroende på vad man tillsätter. Äter man det som ensamrätt handlar det nog snarare om 1-2 portioner.

Jag valde Greek Warm Salad, eftersom den bara innehåller ingredienser som jag tycker om. Kan tänka mig att det blir en god varmrätt om man fräser upp den tillsammans med lite bönor, linser eller quorn för att få den matigare. Det fanns även tips på baksidan om att äta den med färskpasta eller att använda den som pajfyllning tillsammans med äggstanning. Båda alternativen lät goda.

Stockholm marathon 2011

2011-05-29T12:13:00.001+02:00

Årets Stockholm marathon upplevdes från åskådarplats. Jag kollade på hela loppet från min position på Norrmälarstrand, strax innan Stadshuset. Hade sällskap av några andra SCT:are som inte heller sprang. Där vi stod passerade löparna efter 11 respektive 36 km. Den första varvningen skedde precis framför oss, när eliten sprang om den stackars löpare som låg absolut sist i loppet redan efter 11 km. Jag har svårt att tro att de som låg så långt bak i fältet så tidigt i loppet faktiskt hann ta sig i mål i tid.

Det var som sagt optimalt löparväder, men rejält kyligt på åskådarplats. Det blåste rejält och trots långbyxor, hoodie OCH vindtät jacka + buff, var det rejält kallt. Tappade nästan känseln i fingrarna och hade behövt ett par vantar, haha. Men det var det värt!

Det ryckte i löparbenen, men under promenaden till min position gjorde höften sig till känna, så jag kände åter att jag tagit helt rätt beslut. På sätt och vis kändes det skönt att veta, trots frustrationen det innebar.

Fascinerande att stå och titta på alla olika löparstilar. En del som ligger långt fram i täten, ser inte ens ut att springa fort pga att de har sånt konstigt steg medan andra bara flyter fram, till synes hur lätt som helst. Det var även intressant att se den stora kontrasten i tempo mellan 11 och 36 km. Alla utom eliten tycktes röra sig betydligt långsammare då, gissningsvis var det många som hade gått ut väl hårt i början.

En sådär 4 timmar in i loppet passerade de flesta gående eller i väldigt långsam lunk och det såg mer och mer plågsamt ut. Jag är djupt imponerad av alla som fortsätter trots att det tar långt över 5 timmar att komma i mål. Det är verkligen en bedrift! Någonstans är jag övertygad om att ansträngningen per minut är närmast likvärdig oavsett sluttid, förutsatt att man går på sitt eget max och då är det ju bra mkt jobbigare ju längre man måste hålla på...

GRATTIS till alla fantastiska prestationer!

Lite bilder från dagen:

Täten efter 36 km, ca 1 km försprång till trean.


Isabella Andersson i ledning, precis här lägger hon in ett ryck och ökar luckan

Täten + Alex var de enda som fångades på bild i min kamera. Var för det mesta för upptagen med att heja för att komma ihåg kameran, haha. Alex tillhörde dock SCT-täten med klubbens andra bästa tid i gårdagens lopp. Glad som alltid. Grattis till PB på 3:02!

Tog en bild på marathonflaggorna under min vandring hemåt över Västerbron i motsatt riktning

Lycka till alla marathonlöpare!

2011-05-28T10:32:00.001+02:00

I dag smäller det! Om en timme går startskottet och för första ggn sedan 2006 ska jag stå vid sidan om. Och för första gången sedan 2005 är det optimalt väder för marathonlöpning (aningen mindre optimalt för att stå bredvid, men jag är på löparnas sida och tänkter inte klaga).

Jag är faktiskt riktigt peppad på att stå och heja, sånt tycker jag ju är roligt (även om det är roligare att springa). Nu får jag ju en chans att följa loppet, vilket man alltid missar när man själv är med. Jag tror att jag känner ett drygt 40-tal löpare i loppet och ännu fler halvbekanta kommer att befinna sig i startfältet, så det vore väl själva f-n om jag inte skulle lyckas få syn på någon!

Bild helt fräckt snodd från IronmanAlex - Tagen på nummerlappsmässan

Nu står de flesta redan och trampar nervöst på Östermalms IP, startfållorna öppnar om en kvart. Jag vet PRECIS hur det känns. Vädret bäddar för PB-tider, spänningen ligger i luften.

Heja heja!

Blicka framåt

2011-05-27T23:45:00.001+02:00

Efter mycket om och men är jag tillbaka i Sverige, efter att ha fastnat på Helsingfors flygplats i flera timmar pga olovlig strejk bland lastare och markpersonal. Just då var jag rätt så glad över att jag inte hade en mara att ta hänsyn till i morgon, då hade jag nog blivit ganska stressad.

Jag har förlikat mig med tanken på att inte springa maran i morgon och det känns verkligen som helt rätt beslut. Min höft har förvisso mått bra av 2 dagars stillasittande på konferens, men den är långt ifrån helt bra. Det gör fortfarande ont om jag går snabbt eller gör någon hastig rörelse.

För att ha något att se fram emot, såg jag till att anmäla mig till både Stockholm marathon och Jubileumsmarathon 2012 (det gick att anmäla sig till jubileumsmaran redan nu i samband med anmälan till Sthlm). Dessutom funderar jag på att addera Stockholm halvmarathon nu i september till listan.

Bild från stockholmmarathon.se

I morgon planerar jag att skrika mig hes i SCT's hejaklack på Norrmälarstrand. Vi står en bit innan Stadshuset. Vinka när du springer förbi!

Hejdå marathonplaner

2011-05-25T22:45:00.000+02:00

Nej, det blir inget Stockholm marathon. Kan man inte gå ordentligt, ska man inte försöka springa - och verkligen inte springa 42,2 km. Det skulle jag inte rekommendera någon annan och ibland är det bra att lyssna på sina egna råd.

Det är bara att bryta ihop och gå vidare. Det är ju att träna som jag vill kunna göra och jag tänker inte riskera mina möjligheter till framtida träning genom att springa ett lopp som inte ens betyder någonting - egentligen. Det är ju inte precis OS. Och det är inte min första mara heller. Det hade ju helt klart varit värre då, när förväntningarna var större. Nu har jag trots allt klarat av 7 st - och fler lär det bli, bara inte just den här veckan.

Efter målgång i Stockholm marathon 2007, min första mara

Så jahaja, plötsligt sitter man som nybörjare på åskådarbänken. Vart sjutton ska man stå och heja? Var finns schysstaste hejaklacken? Någon som vill heja tillsammans med mig?

I morgon flyger jag förhoppningsvis (jäkla vulkaner att alltid bråkar med mig när jag ska på utlandskonferens) till Helsingfors på Nordiskt ketogenkostmöte och får väl passa på att tröstäta... eeh... Calogen? Min höft kommer nog att må prima av 2 dagars stillasittande. Kommer tillbaka fredag kväll och gör mig redo att heja fram alla jag känner och några till :)

Att lyssna på kroppen eller huvudet

2011-05-24T20:13:00.001+02:00

Jag börjar inse att jag med största sannolikhet inte kommer att kunna springa Stockholm marathon på lördag. Det är en insikt som känns väldigt mycket jobbigare än vad jag trodde att det skulle göra. Jag har ställt in lopp förut, det är ingen stor grej. Senast vid årsskiftet funderade jag ju på att inte ställa upp pga skadeuppehållet november-december.

Bild från stockholmmarathon.se

Men sen hände någonting. Det började kännas bättre, fotskadan gav med sig och kroppen började svara på löpningen igen. Sen bestämde jag mig för att springa, men att släppa prestationskraven. Sen dess har jag bara sett fram emot loppet. Det är nog därför det känns extra tungt.

Jag har sprungit de senaste fyra åren. Det har aldrig gått fort i Sthlm, det har alltid varit varmt och tungt och jag har fått kramp och det har egentligen inte varit speciellt njutbart. I år skulle det bli annorlunda. Annorlunda pga att jag inte skulle ha några ambitioner om att persa och därmed inte riskera att gå ut för hårt. Dessutom skulle jag håva in mitt 5-årsdiplom. Min deal med mig själv har hela tiden varit att jag skulle springa 5 år i rad, sen ta ett break på ett par år och satsa på lite andra lopp. Nu spricker ju hela planeringen.

Skulle jag mot förmodan känna mig hel framåt helgen, så kanske jag väljer att starta, men någon målgång lär det knappast bli tal om som det ser ut just nu.

Blir nästan gråtfärdig när jag ser all reklam och hör alla peppa inför loppet. Det känns så sjukt jävla orättvist. Jag har kört rehab och prehab hela vintern och våren - och så blir jag skadad nu?! Och 900 spänn i sjön. Och en missad Finisher-tröja.

---------------
I ren frustration drog jag av ett styrkepass och klarade 7+5 dips av bara farten. Och 2 + några ettor chins. Alltid nåt.

Överkörd av en ångvält

2011-05-23T21:31:00.000+02:00

I dag har jag varit hos Matti aka Ångvälten och fått en rejäl omgång hårdhänt massage av en massa muskler i höftregionen som jag inte ens visste att jag hade. Tydligen hade jag en del djupt liggande småmuskler som var helt stenhårda, ungefär som om de inte hade använts på några år. Hmm... inte precis omöjligt. Nu förstår jag varför det har gjort så ont. Det kändes som att han fick loss en del iaf, även om mycket är kvar. Får se hur det känns i morgon. Jag valde iaf att stå över simningen i dag, för att ge kroppen en rimlig chans att läka så bra som möjligt.

Något annat jag ägnat mig åt i dag är att mäta min vilometabolism, eller Basal Metabilic Rate (BMR) med indirekt kalorimetri. Vi testade en ny apparat på jobbet och behövde en testperson och då ställde jag såklart upp. För att få ett korrekt värde ska man inte ha ätit på minst 4 timmar innan mätningen, ha tagit det lugnt innan (ej tränat samma dag) och så ska själva mätningen pågå i minst 20 min i en lugn miljö utan några distraherande moment.

I mitt fall hade jag ätit frukost ca 5 h innan och inte tränat på flera dagar. Däremot hade jag ju knatat omkring en del under förmiddagen på jobbet. Eftersom vi bara testade så gjorde vi bara en mätning under 7 min och det stod en massa folk runt omkring och ställde frågor osv, så förutsättningarna var ju inte precis optimala.

Hursomhelst blev mitt testresultat ett BMR på 1829 kcal/dygn, dvs det är det jag skulle förbruka i total vila. Det motsvarar 129 % av beräknat BMR om man använder Harris & Benedict-formeln. Nu blev värdet troligtvis lite falskt högt pga ovanstående, enligt testledaren så trodde han att jag skulle ha hamnat på ungefär 120 % om jag hade fått ligga kvar tiden ut. Det motsvarar ca 1700 kcal/dygn. För att få fram reell energiförbrukning per dygn, får man multiplicera med en aktivitetsfaktor

Nu har jag alltså svart på vitt att jag har en hög energiförbrukning. Detta alltså redan i viloläge. Väldigt intressant information att ha i bakfickan inför planering av framtida koststrategier.

Att ge sig till tåls

2011-05-22T17:44:00.000+02:00

Hemma från en helg med årsmöte, konferens och allt vad det innebär med för lite sömn och för mycket mat. Känner mig dock mindre sliten än vanligt efter liknande event, vilket jag tror beror på att jag medvetet undvek att överäta alltför mycket, trots att det fanns godsaker i överflöd. Jag mår dåligt av för mycket kolhydrater, speciellt den snabba sorten och speciellt i kombination med stillasittande (vem gör inte det?).

Det går åt rätt håll med höften, men det går långsamt. Kroppen skriker efter att få springa, men jag inser att hur mycket jag än tycker om löpning i vanliga fall, så lär det knappast vara speciellt njutbart när varje steg gör ont. Det blir ju trots allt några steg på en runda. Avvakta. Vänta. Vila.

I morgon blir det massage. Det lär ju knappast bli sämre av att få loss lite fler spänningar iaf, även om jag förstår att det inte går att uträtta några underverk.

Duktig när man inte tränar?

2011-05-19T22:22:00.000+02:00

Läget gällande höften är följande: I morse kändes den som i går, dvs ingen förbättring, men under eftermiddagen tycker jag mig känna att det har släppt en liiiten aning. Samtidigt är jag helt öm i muskulaturen efter gårdagens misshandel hos naprapaten, så det ligger säkert kvar en del svullnad efter behandlingen. Hoppas hoppas hoppas att det börjar gå åt rätt håll och inte bara är inbillning.

Min nya strategi är att helt enkelt följa rådet att ta det lugnt och inte göra någonting som gör ont. Inte forcera med andra ord. Det är svårt. Hade det bara gjort ont när jag cyklade eller sprang är det väl en sak, men det är rätt svårt att undvika att gå. Men jag har märkt att det känns mindre om jag går långsamt, så nu går jag långsamt. Suck... Tråkigt. Men förut gjorde det ont även om jag hasade fram, så det är ett framsteg och framsteg är positivt.

Det svåraste är rastlösheten, men jag ska försöka vända på det och vara glad över det jag kan göra och försöka ge mig själv en klapp på axeln varje gång jag låter bli att göra något mindre genomtänkt.

I dag var jag på gymmet och körde igenom överkroppen efter jobbet. När jag kom ut därifrån var det superhärligt väder och det var väldigt lockande att promenera hem, men jag var duktig och tog T-banan. Tvärtomtänk deluxe. Svårt.

Sport-bh från Shock Absorber till nedsatt pris

2011-05-19T22:13:00.000+02:00

Jag är medlem hos Campadre, Skandinaviens största privata shopping klubb. om medlem får man löpande ta del av aktuella kampanjer, med upp till 70 % rabatt jämfört med butikspriser. Just nu har de bl.a. en kampanj på sport-bh från Shock Absorber.

Om du är intresserad av att bli medlem och få ta del av samma erbjudanden, använd denna länk.